Kultur | Litterärt

Prosa av Julio Cortázar

loadingHos Cortázar ligger berättelsens intensitet i språket självt. Målning av Peder Balke (1804–1887). Foto: Nasjonalmuseet/Wikimedia Commons
Hos Cortázar ligger berättelsens intensitet i språket självt. Målning av Peder Balke (1804–1887). Foto: Nasjonalmuseet/Wikimedia Commons

Julio Cortázar (1914–1984) tillhör en riktning inom litteraturen som gör författaren, språket och själva skrivandet till huvudsaken. Verkligheten får träda tillbaka för å ena sidan fantasin, leken och ett fokus på formen, på estetik, och å andra sidan för en ofta ensidig och olycklig upptagenhet med det subjektiva, med jaget och självmedvetenheten överlag. Paradoxalt nog blir fantasin, det fantastiska, desto viktigare inom denna litteratur. Det är som att gränserna måste sprängas för att inte jaget ska känna sig instängt i sig självt. Liksom sin landsman och frände inom denna fantastiska genre, Jorge Luis Borges, är Cortázar fantasirik, associativ och träffsäker, men där Borges är en förtätningens mästare öser Cortázar gärna på. Borges skulpterar sina texter utifrån en uttänkt idé, medan Cortázar mer bygger fritt och associativt utifrån en ritning som läsaren kanske inte ens kan ana. För den ene är det lekfulla, och valet av form, någonting högst allvarligt, medan det för den andre ofta liknar att leka och fabulera för sakens egen skull. ”Till författarens förtjänster hör att han inte går att identifiera”, skriver en litteraturkritiker om Cortázar, och ”det är som att han uppfann sig själv på nytt”. När viljan att uppfinna sig själv blir legio riskerar den att bli tröttsam, men hos Cortázar dras man ofta med, och störs man inte av att inte kunna lokalisera avsikten med det energiska berättandet kan läsningen bli både njutningsfull och hisnande. Det liknar att läsa Gabriel García Márquez, men utan dennes lättillgängliga frihet, i form av inte minst berättarglädjen. I det här publicerade avsnittet slås en personlig tråd an, där motstridiga och undflyende känslor samsas – oro, rastlöshet, skuld och nostalgi. En klarsyn ges som inte ger några svar, som inte erbjuder förlikning, men som samtidigt imponerar i sin språkliga styrka, i sitt intensiva försök att övertyga, trots att övertygelsen inte tycks landa i någonting annat än möjligen sorg. Det kan kanske läsas som en självkritik – varför skriver man? För att undkomma drömmarna, genom att tala om dem? Skrev man, för att slippa leva?

Den ständigt rökande argentinske författaren år 1967. Fotografi av Sara Facio (1932–2024). Foto: Wikimedia Commons

Ur ”Där men var, hur”

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Nyhetstips

Har du tips på något vi borde skriva om? Skicka till es.semithcope@spit

Epoch Times Podcasts

Kultur | Litterärt

Prosa av Julio Cortázar

loadingHos Cortázar ligger berättelsens intensitet i språket självt. Målning av Peder Balke (1804–1887). Foto: Nasjonalmuseet/Wikimedia Commons
Hos Cortázar ligger berättelsens intensitet i språket självt. Målning av Peder Balke (1804–1887). Foto: Nasjonalmuseet/Wikimedia Commons

Julio Cortázar (1914–1984) tillhör en riktning inom litteraturen som gör författaren, språket och själva skrivandet till huvudsaken. Verkligheten får träda tillbaka för å ena sidan fantasin, leken och ett fokus på formen, på estetik, och å andra sidan för en ofta ensidig och olycklig upptagenhet med det subjektiva, med jaget och självmedvetenheten överlag. Paradoxalt nog blir fantasin, det fantastiska, desto viktigare inom denna litteratur. Det är som att gränserna måste sprängas för att inte jaget ska känna sig instängt i sig självt. Liksom sin landsman och frände inom denna fantastiska genre, Jorge Luis Borges, är Cortázar fantasirik, associativ och träffsäker, men där Borges är en förtätningens mästare öser Cortázar gärna på. Borges skulpterar sina texter utifrån en uttänkt idé, medan Cortázar mer bygger fritt och associativt utifrån en ritning som läsaren kanske inte ens kan ana. För den ene är det lekfulla, och valet av form, någonting högst allvarligt, medan det för den andre ofta liknar att leka och fabulera för sakens egen skull. ”Till författarens förtjänster hör att han inte går att identifiera”, skriver en litteraturkritiker om Cortázar, och ”det är som att han uppfann sig själv på nytt”. När viljan att uppfinna sig själv blir legio riskerar den att bli tröttsam, men hos Cortázar dras man ofta med, och störs man inte av att inte kunna lokalisera avsikten med det energiska berättandet kan läsningen bli både njutningsfull och hisnande. Det liknar att läsa Gabriel García Márquez, men utan dennes lättillgängliga frihet, i form av inte minst berättarglädjen. I det här publicerade avsnittet slås en personlig tråd an, där motstridiga och undflyende känslor samsas – oro, rastlöshet, skuld och nostalgi. En klarsyn ges som inte ger några svar, som inte erbjuder förlikning, men som samtidigt imponerar i sin språkliga styrka, i sitt intensiva försök att övertyga, trots att övertygelsen inte tycks landa i någonting annat än möjligen sorg. Det kan kanske läsas som en självkritik – varför skriver man? För att undkomma drömmarna, genom att tala om dem? Skrev man, för att slippa leva?

Den ständigt rökande argentinske författaren år 1967. Fotografi av Sara Facio (1932–2024). Foto: Wikimedia Commons

Ur ”Där men var, hur”

Feedback

Epoch Times Podcasts

Svenska Epoch Times

Publisher / VD / ansvarig utgivare
Vasilios Zoupounidis
Ställföreträdande ansvarig utgivare
Aron Lamm
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Nyhetschef
Staffan Erfors
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times AB
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Svenska Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU) och är av ”särskild vikt för mediemångfalden” enligt Mediestödsnämnden.

© Svenska Epoch Times AB 2026