Svenska elevers kunskaper fortsätter att rasa. Enligt de senaste Pisa-resultaten har Sverige tappat motsvarande två årskurser sedan år 2000. Både högpresterande och svaga elever halkar efter. Ändå domineras skoldebatten av friskolornas vinster och klasstorlekar. Det är dags att åter sätta språket, kunskaperna och kraven på eleverna i centrum.
Den 8 september redovisades resultatet av den senaste undersökningen av 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap: Pisa 2025. Sverige fick sina sämsta siffror någonsin. Vi har tappat ungefär en årskurs sedan 2022 och sammanlagt två årskurser sedan 2000. Alla var så upptagna av valet att upprördheten över Pisa blev kort, förmodligen också därför att också andra länder sjönk och därför att det påstods att nedgången berodde på mobiler och sociala medier. När man har en skyldig slutar man leta. Mobilerna är en viktig förklaring, men vi borde tala mer om två speciella resultat. Den här gången har även duktiga elever och svenskfödda elever sjunkit, och de svagaste elevgrupperna har sjunkit från en låg nivå. De som inte når en grundläggande nivå har blivit fler och utgör nu 33 procent av alla. Det är ett dåligt betyg till medier och politiker att man inte talar om det här.
De bästa eleverna har sjunkit ordentligt i matematik och läsfärdighet. Deras uppmärksamhetsspann har blivit kortare, och de orkar inte läsa längre texter. De har nu ett allt smalare ordförråd, läser långsammare och har svårare att se sammanhang och förstå antydningar. För att förstå orsaken kan man titta på studier av begåvade elever som går i skolor där kraven ställs efter medelelever. De begåvade eleverna får dåliga studievanor därför att allt är så lätt för dem. De är vana att inte behöva anstränga sig, vilket är till nackdel både för deras personliga intellektuella utveckling och för landet som inte får del av den förmåga de skulle ha kunnat utveckla. De behöver en alternativ studieväg i högstadiet som innebär utmaningar.
