Vem äger egentligen Odysséen? Frågan aktualiseras av Christopher Nolans nya film, men är långt äldre än filmen själv. Berättelsen om Odysseus har aldrig varit en fixerad historia med en enda auktoriserad version.
Från de muntliga traditionerna i det förhistoriska Grekland, via romerska diktare och konstnärer till Dante och dagens filmskapare, har nya generationer gjort Odysséen till sin. Odysséen har överlevt genom årtusendena – och den har gjort det genom att ständigt förändras. Den negativa kritiken som mött Nolans ”The Odyssey”, och som ofta kommer från akademiskt håll, tar fasta på huruvida filmen förvanskar eller motsvarar texten i det epos som tillskrivits Homeros och hur huvudpersonens komplexa personlighet ska tolkas. Homeros hade dock inte ensamrätt till Odysséen. Den har ständigt omtolkats.
Händelserna i Odysséen skildrar en försvunnen storhetstid: De utspelar sig under den grekiska bronsåldern, den mykenska epoken (1200-talet f.v.t.), och nedtecknandet av dem sker flera hundra år senare. Mycket har hänt under tiden, och man kan spåra inslag av senare epokers seder och bruk, religion och statsskick. Den mykenska tidens enväldiga kungadömen har då ersatts av oligarkiska maktstrukturer som ett par århundraden senare utmynnar i demokratiska styrelseskick. Råder över allt och alla gör dock gudarna, särskilt Atena har en framträdande roll i dessa diktverk.
