Den okränkbara äganderätten är en hörnsten i ett fritt samhälle där fastighetsägarna har den fundamentala rätten att vara herre i sitt eget hus. Att miljöförvaltningen tvingar fram kostsamma och ofta helt onödiga förändringar av enskilda avlopp är ett direkt angrepp på denna heliga rätt. Det skriver entreprenören Anders Niklasson.
Lyd eller få förbud med vite”, fast det saknas en utredning som på något sätt påvisar att den befintliga anläggningen inte renar, är mycket rättsosäkert och fastighetsägarna tvingas till stora ekonomiska åtaganden utan valfrihet. Vad blir nästa steg? ”Konfiskering eller expropriering”.
Miljöförvaltningen är problemet, inte de enskilda avloppen. Fastighetsägarna bestämmer själva hur de väljer att rena sitt avlopp, kommunen bestämmer skyddsnivån och det val som fastighetsägarna väljer måste klara den skyddsnivån. Fastighetsägarna har ett stort ansvar och en grundläggande rättighet att bestämma över sin mark, infrastruktur inklusive sitt avloppssystem så länge det bevisligen inte skadar miljön, andras hälsa eller egendom.
Fastighetsägarna står ensamma inför en bläckfiskliknande miljöförvaltning.
Problemet ligger inte hos den enskilde fastighetsägaren och hans avloppssystem utan hos det växande ansiktslösa tjänstemannaväldet som kväver demokratin, rättssäkerheten och det sunda förnuftet i en flod av bedömningar och beslut utan evident faktabaserad kunskap.
Fastighetsägarna står ensamma inför en bläckfiskliknande miljöförvaltning. Medan fastighetsägarna kämpar med sina dagliga sysslor och åtaganden, smyger sig förvaltningens långa armar in i deras liv, inte för att hjälpa, utan för att bedöma, inte för att tjäna, utan för att härska.
Tjänstemän tenderar att verka mer för sina egna intressen och revir, än för att tjäna och verka för allmänhetens bästa. Tjänstemännen skapar alltför ofta problem som inte finns, som de ser sig skyldiga att lösa, men problemen kommer aldrig att lösas för då blir de överflödiga och det stämmer ju inte överens med att det alltid saknas resurser, så problemen blir eviga. Det skapas alltså eviga problem som inte finns.
Det är ett problem när makten har flyttats från våra folkvalda politiker till icke valda förvaltningar där tjänstemännen har slutat att tjäna, och i stället ser sig själva som stadshusets herrar och det stoppar inte där. De har dessutom på sina samsynsmöten utsett sig själva till åklagare och domare över allt och alla.
I en demokrati är det de folkvalda politikerna som är ansvariga inför folket. Det är denna ansvarsskyldighet som ger legitimitet åt beslut. Det blir fel när tjänstemän börjar utöva politisk makt utan detta demokratiska mandat. Beslut ska fattas av våra folkvalda representanter som kan ställas till svars, kommunens invånare har rätt att kunna påverka de beslut som de måste leva under. Det är svårt att ställa tjänstemän till svars och det undergräver det demokratiska ansvarsutkrävandet. Tjänstemän är inte valda av folket och kan därför inte avsättas av folket, vilket strider mot demokratins kärna. Makten ligger hos våra politiker och det är ytterst viktigt att de måste kunna ställas till svars här och nu.
Vi måste återupprätta den demokratiska överhögheten och våra folkvalda politiker måste återta kontrollen och se till att tjänstemännen strikt verkställer folkets vilja, inte sin egen – genom att återta makten från de icke valda tjänstemännen och återbörda den till politikerna, i slutändan, till folket.
Vi måste alla inse att den förväxta tjänstemannakåren står i vägen för demokratins fulla potential.
Kampen för de enskilda avloppen är i själva verket en kamp för de grundläggande principer som vårt samhälle vilar på: Frihet, ansvar och sunt förnuft.
Anders Niklasson
Entreprenör
