Varför tillåter staten att miljörapporten skrivs av den som är beroende av dess innehåll? Anledningen till att det tillåts hända är att många tjänar på upplägget. Politiker slipper ansvar, företagen får sina tillstånd, miljökonsulterna har arbete och myndigheterna kan hänvisa till ”vetenskapliga underlag”. Det skriver socionomen och författaren Sanna Klarén.
Vi har alla ett ansvar för att förstå vad som händer med jorden och dess resurser, de är inte oändliga som många tycks tro. När miljökonsulter kokar ner sina utredningar till en ofarlig rapport som beskriver att vindkraftverk eller gruvor i princip inte har någon påverkan alls på miljön, så berör det oss alla.
Staten har till uppgift att skydda naturen så att medborgarna kan få tillgång till rent vatten, att det går att odla mat på marken som vi inte långsiktigt dör av när vi konsumerar den. Staten har ett ansvar att djurens miljö både på land och i hav är en miljö där de kan leva och föröka sig utan att utveckla sjukdomar, som även kan komma att påverka oss människor.
Statens ansvar har privatiserats bort till miljökonsulter som sviker både sig själva, jorden, våra barn och alla djur. Miljökonsulterna, biologer, ekologer och ingenjörer vet att de måste leverera rapporter som kunden gillar för att de ska få nästa uppdrag. Miljökonsulterna har lärt sig att vara försiktiga med sanningen, och lojaliteten har förskjutits till kundens önskemål. Exploatörer, vindkraftsbolag och gruvbolag tjänar på att rapporterna ser positiva ut. De finansierar miljökonsultbolagen och vet att ett nej i en rapport betyder åtskilliga förlorade miljoner.
Jerker Vinterstare, biolog och tidigare verksam inom miljökonsultbranschen, har beskrivit i en mängd artiklar hur svenska miljöprövningar styrs av ekonomiska intressen. Hans vittnesmål borde oroa varje politiker. ”Rapporterna ser objektiva ut, men slutsatsen är ofta redan bestämd” skriver han (Fokus nr 42, 2025).
En miljökonsult som skriver för kritiskt får inga fler uppdrag.
Det här är inget enskilt missförhållande, redan i SOU 2003:124, ”En effektivare miljöprövning – Delbetänkande från Miljöbalkskommittén”, skrevs in att miljöbedömningar ”ofta utförs av privata konsulter på uppdrag av de exploatörer som ska granskas”. I SOU 2017:63, ”Miljötillsyn och sanktioner – en tillsyn präglad av ansvar, respekt och enkelhet”, står att myndigheterna ”bör minska sin egen expertresurs och i stället mer aktivt upphandla extern kompetens”.
En miljökonsult som skriver för kritiskt får inga fler uppdrag. En exploatör som inte får igenom sitt projekt byter bara leverantör. Det skapar en tyst kultur där risker tonas ner, referenser väljs selektivt och slutsatser formuleras så att påverkan ”bedöms som liten”. Myndigheterna godkänner sedan rapporterna, trots att de saknar egen kapacitet att kritiskt granska dem. TV4:s Kalla fakta (2023) har beskrivit i sitt program ”Vindkraftens blinda fläckar”, miljökonsultrapporter som hade manipulerade referenser inför vindkraftsanläggningen mellan Öland och Gotland.
Politikerna hänvisar till att ”sakkunniga experter” gör bedömningarna. Men dessa experter är inte oberoende utan köpta av exploatören. Det innebär att miljöprövningen har förlorat sin nytta och trovärdigheten är helt borta. När både beslutsfattare och allmänhet luras att tro att miljörapporter är vetenskapliga, trots att de i verkligheten bygger på osanningar, undermineras förtroendet för hela miljöpolitiken.
Jerker Vinterstare skriver att Sverige behöver införa ett system där exploatören fortfarande betalar för miljöbedömningen, men till en statlig fond eller myndighet som själv utser oberoende konsulter.
Miljöbalken skapades för att skydda naturen och inte för att legitimera exploatering. Sverige kan inte tala om hållbarhet samtidigt som sanningen om miljöpåverkan kan köpas. Den som på allvar vill värna vårt land och klimatet måste börja med att återupprätta miljöprövningens trovärdighet.
Kontakta din riksdagsledamot och kräv att systemet med statlig fond utreds omedelbart. Nästa gång du hör om ett nytt vindkraftsprojekt, ställ frågan, vem betalade för miljörapporten? Vi måste kräva att våra politiker tar ansvar för privatiserad korruption.
Sanna Klarén
Socionom och författare
