Ett år efter Northvolthaveriet fortsätter jakten på syndabockar. Under konstitutionsutskottets utfrågning av AP-fondscheferna tidigare i år frågade en KU-ledamot ”vem kom med idén?”. Vem hade kommit på att skapa företaget ”4 to 1 Investments” – den olycksamma konstruktion som fonderna använde sig av för att till synes kringgå lagen. Den tilltalade fondchefen hade ”inget enskilt namn att ge”. I stället var fondernas team gemensamt ansvariga – ett skolexempel på hur man gör ansvarsutkrävande omöjligt. Som talesättet lyder: delat ansvar är ingens ansvar.
I stället för konkreta svar fick de folkvalda höra att det hela var tidsandans fel. Besluten hade fattats ”i den tid man lever” enligt en vd. ”Förutsättningar som var väldigt gynnsamma” och ”det fanns väldigt starkt momentum”, sade en annan.
Lingvister talar om nominalisering (substantivering), vilket innebär att substantiv används i stället för meningskonstruktioner med faktiska verb. Tidsandan är en nominalisering av miljontals människors handlingar och värderingar vid en viss tid. Tidsandan kan inte själv trycka på knappar eller fatta beslut – det kan bara människor.
