Svenskt skogsbruk styrs i dag av ett ensidigt fokus på volym. Det riskerar att sänka råvarans kvalitet, försvaga förädlingskedjorna och minska industrins långsiktiga konkurrenskraft. När densitet och andra egenskaper urholkas påverkas massa-, energi- och trävaruproduktion. Kursen bör ändras innan effekterna låser sig. Det skriver civilingenjören Åke Wikström.
Undertecknad har en bakgrund i förädlingsindustrin och har alltsedan mitt inträde i IVA Avd VIII, Skogsnäringens teknik, för mer än 40 år sedan, intresserat mig för just sambanden mellan vedråvarans egenskaper och dess betydelse för efterföljande värdekedjor. Jag har följt utvecklingen inom forskningen under många år och finner att krav kopplade till vidareförädling över tid har beaktats i allt mindre utsträckning. Virkesmarknadens prissättning av vedråvara förstärker dessutom denna utveckling. Offentliga utredningar har heller inte beaktat förädlingsledens behov utan de handlar endast om mer volym.
Volym till lägsta möjliga kostnad har varit och är målet för svenskt skogsbruk och därför har trakthyggesbruket vunnit terräng kombinerat med en omfattande mekanisering. De långa ledtiderna i skogsbruk, uppemot ett sekel och mer, gör dock att konsekvenser av en förändring ger sig till känna först långt efter att den genomförts. Skogens egen historiebok visar många exempel på missgrepp som gjorts under århundraden. Skogen är dessutom inte en trädgård utan en mycket komplex värld som vi inte till fullo kommer att förstå, för att citera en välrenommerad forskare, Jerry Franklin. Av den anledningen bör man vara försiktig med ingrepp i de naturliga processerna.
Trakthyggesbruket har således under de senaste hundra åren ökat sin andel från cirka 20 procent till nu närmare 100 procent av den brukade arealen. Trakthyggesbruket producerar, jämfört med andra mer naturnära metoder, frodvuxna träd med lägre innehåll per volymenhet av vad som är av värde i de dominerande förädlingskedjorna, nämligen torrsubstans av hög densitet. Denna kan i stora delar av träden vara cirka 30 procent lägre än för träd från mer naturnära driftsformer. Detta får stor negativ inverkan på processer för framställning av cellulosa och energi samt i viss utsträckning även för trävaror.
Den lägre densiteten på vedråvaran medför att fabrikers kapacitet vid framställning av kemisk massa kan minska i proportion till den lägre densiteten. Till detta kan i många fall läggas försämrad kvalitet på slutprodukten och dessutom minskad energiproduktion. Detta kan på sikt få förödande konsekvenser för den svenska skogsindustrin som redan nu har en intensiv konkurrens från toppmoderna industrier på södra halvklotet. Effekten av denna pågående förändring får dock fullt genomslag först efter många decennier. För närvarande processas vedråvara som till cirka 30 procent kommer från trakthyggesbruk, vilket kommer att öka till närmare 100 procent inom några decennier. Dock klagar vissa industrier redan i dag över problem med att möta kraven på slutprodukterna och måste därför vidta åtgärder av olika slag för att bemästra situationen.
Ett skogsbruk som ändrar naturliga processer medför ökade risker och detta måste beaktas i alla led.
Den frodvuxna vedråvaran är i vissa avseenden även mindre lämplig för produktion av sågade trävaror. Det handlar främst om den så kallade ungdomsveden vars fibrer återfinns i de första 15–25 årsringarna, och de blir fler ju mer frodvuxet trädet är. Dessa fibrer är kortare än i de årsringar som alstras senare. Följden av detta är att trävarornas formstabilitet försämras liksom även hållfastheten. Trävarornas försämrade egenskaper har påtalats av nyttjarna som i första hand klagar på dålig formstabilitet. Allt tyder nu på att det kommer att bli ännu sämre för träindustrin framgent. Detta kan påverka konkurrenssituationen för svenska trävaror som på vissa marknader fortfarande har ett gott anseende. Till detta kan läggas att de ”nya” träden tycks ha en slankare stam, vilket leder till sänkt sågutbyte.
Ett skogsbruk som ändrar naturliga processer medför ökade risker och detta måste beaktas i alla led. Det är väl känt från skogens historia att trakthyggesbruk leder till ökade risker av allehanda slag. Stormar, bränder, insekter och svampar härjar inte sällan i dessa skogar med stora värdeförluster som resultat. Till detta kan läggas trakthyggesbrukets problem med anpassning av plantor till ståndorten. Bortfall av plantor kan variera från några tiotal till hundra procent.
Mycket viktiga verksamheter är den utbildning och forskning som är knuten till skogsbruket för framtidens skogar. De arbetar dock i huvudsak enligt samma agenda som skogsbruket i övrigt, det vill säga med inriktning på volymproduktion. Det finns, enligt min mening, starka skäl att omdefiniera agendorna för förädlingsarbetet och forskningen om skogsbruk. Skogen måste betraktas som en länk i en förädlingskedja och inte som en företeelse som i stort sett lever avskild från världen i övrigt. Egenskaper hos vedråvaran som stärker förädlingskedjorna måste beaktas i alla led.
Jag anser mot bakgrund av ovanstående att den agenda, största möjliga volymproduktion, som nu styr utvecklingen inom det svenska skogsbruket är oförenlig med produktionsmålet god avkastning och handlingsfrihet som anges i lagstiftningen.
Kontentan av mitt resonemang är att skogsbruket måste anpassas till de olika förädlingskedjornas krav på god råvara, att skogsforskningens agenda måste revideras med mål att stärka förädlingskedjorna samt att utbildning måste förmedla kunskap om sambandet mellan skogsbruk och förädlingskedjornas krav.
Min bedömning är att om detta realiseras kommer en rad andra krav, såsom resiliens mot allehanda skador och biologisk mångfald, att kunna mötas. Ett framtida effektivt och långsiktigt hållbart skogsbruk blir resultatet. En förändring av detta slag kräver dock tid och en strategi som är genomtänkt. Något som en uppdaterad Skogsstyrelse borde leda.
Åke Wikström
Civilingenjör, ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien
