Roy Norkyn och hans familj befann sig på stranden när explosionerna började höras i Dubai.
– När vi hörde dova smällar och såg rökpelarna blev det ganska läskigt. Ingen visste vad vi skulle ta oss till.
Strax före klockan 05 på söndagsmorgonen landade UD:s chartrade plan med strandsatta svenskar. Planet lyfte från Dubai på lördagseftermiddagen. Ombord fanns 176 passagerare, varav några finska medborgare. Det fanns 180 platser, men sena avbokningar gjorde att planet inte kunde fyllas helt.
Med på planet fanns Roy Norkyn från Luleå och hans familj med fyra barn. Den yngsta bara nio månader.
– Det känns jätteskönt att vara hemma. Det var lite nervöst när planet lyfte, men stämningen var lättad. Alla var glada att kunna komma därifrån, säger Roy Norkyn.
Varningar på mobilerna
– Första gången vi fick missilvarning på mobilerna var vid midnatt. Dottern stod i duschen och vi fick snabbt samla ihop alla barnen och skynda oss ner i lobbyn men där var all lika förvirrade som vi var, säger Roy Norkyn.
– Ingen vi pratade med visste något om det fanns skyddsrum, så vi fick bara hålla oss inne och ta skydd.
Familjen bodde en bit bort från de drabbade områdena, men de kunde höra dova smällar. Från rummet på 61:a våningen kunde de se förstörelsen från nedslagen.
– När vi såg de första missilerna komma var vi på stranden och alla såg upp mot himlen när rökpelare och dova smällar hördes. Alla pratade med varandra om vad som hade hänt och vad vi skulle göra nu, säger Roy Norkyn.
– Vi visste ju att det var en spänd situation mellan USA och Iran men vi hade inte tänkt att det kunde gå så här långt och att det skulle drabba Dubai.
Försökte boka om
Familjen hann vara i Dubai i en vecka. Hemfärden var planerad till nästa fredag.
– Jag försökte ringa och boka om flyget men det fanns ingen chans att ta sig igenom. Vi skrev ner oss på UD:s lista den femte mars och eftersom vi har fyra barn blev vi erbjudna platser, så då tog vi chansen, säger Roy Norkyn.
Situationen kändes allt mer osäker.
– Vi tänkte på vad som kunde hända om vi var på 61:a våningen och strömmen gick på grund av missiler så det blev några nervösa dagar och barnen var väldigt skärrade varje gång larmet tjöt.
Nu väntar sista etappen hem, mot tryggheten i Luleå.
