Sigrid Blomberg (1863–1941) var en av sin tids mest framstående svenska skulptörer, men hennes namn har länge varit mindre känt än hennes verk. Sigrid Blombergs liv har nu fått en första stor biografi, skriven av konsthistorikern Berit Linden.
På den västra kullen på Östra kyrkogården i Göteborg finns ett gravmonument som skiljer sig från mängden. Det är en byggnad med skulpturer som tillsammans med arkitekturen bildar ett stort och enhetligt konstverk. Framför ingången står två grupper i brons. På den ena sidan ”Sorgen”, på den andra ”Hoppet”. Högst uppe på kupolen svävar ”Uppståndelsen”. På den stora bronsdörren inne i monumentet finns en grupp sjungande flickor, och inne i mausoleet finns porträttbyster av makarna Röhss. Det var Sigrid Blomberg som gjorde skulpturerna i samarbete med arkitekten Hans Hedlund, som designade själva byggnaden.
När Blomberg vann skulpturuppdraget i början av 1900-talet var hon redan en etablerad skulptör, känd bland annat genom sin tolkning av ”Bebådelsen”, Nationalmuseums första skulptur av en kvinnlig konstnär. Hon föddes 1863 och växte upp i ett lantbrukarhem i Småland. År 1888 kom hon till Stockholm för att studera vid Tekniska skolan. Därefter fortsatte hon vid Konstakademien där Theodor Lundberg blev en av hennes lärare. Under 1890-talet utbildade hon sig vidare i Dresden och gjorde senare flera resor till Italien. Blomberg sökte sig tidigt till de stora motiven. Hon intresserade sig för ögonblick då människan befinner sig inför något större än sig själv.













