Göran Örlanders skogsutredningen är bristfällig, och ett beställningsarbete av Tidöregeringen och indirekt skogsindustrin, med ett givet mål – högre skogsproduktion, menar jägmästaren Peter Lindgren.
Man skulle önskat sig en balanserad och opartisk utredare. Dessvärre har Göran Örlander ett förflutet inom såväl Södra som Skogforsk, båda med stark skogsindustriell koppling. Följdriktigt saknas såväl visioner som framåtanda och öppenhet i utredningen.
Den svenska skogen kan och ska aktivt bidra till en levande landsbygd, där produktionsmål och miljömål ska väga lika. Det står i 1993 års skogspolitik, som enlig regeringen ska gälla. Målen skall vara jämställda. När Göran Örlander yttrar sig i debatten handlar det i stället om ”Färre regler och ökad tillväxt i Sveriges skogar”. Båda är LRF:s och Centerns hjärtefrågor. Inte ett enda förslag till hur skogsbruk bättre kan bidra till biologisk mångfald eller till utveckling av vår landsbygd. Det enda är löften om nya jobb utan närmare precisering. Örlander glömmer alla nya inkomster och värden, som finns och kan vidareutvecklas i skogen, alltifrån kol- och biokrediter, till turism, hälsa, bär- och jakt, med mera. I stället blir det ökade avverkningar.
Av tolv uppsatta klimatmål når skogsbruket bara tre.
Visst behövs det färre regler i skogsbruket. Fast det enda som egentligen behöver regleras är skogsbrukets ansvar mot vår gemensamma miljö. Och det regleras redan i Miljöbalken. All annan reglering borde tas bort, inklusive Skogsvårdslagen, som också den egentligen är en lag för ökad avverkning. Den gynnar alltså enbart skogsindustrin.
Svenskt skogsbruk måste lämna volymtänkandet, minska avverkningarna och i stället satsa på kvalitetsvirke. Möbelsnickaren Rickard Nordström beklagar att svenskt skogsbruket inte längre kan leverera kvalitetsvirke för att industrin är tungt investerad i gårdagens teknik för massa och papper. Örlander undviker också att problematisera den betydande överavverkning som pågår i södra och mellersta Sverige. Vi hugger redan för mycket. Och i norra Sverige ödeläggs de sista orörda skogarna, därför att de tillgängliga skogarna är för unga. Något som också direkt drabbar samerna.
Utredningen undviker också frågor om hur skogarna bättre ska tåla klimatanpassning enligt forskarkritik. Förra året kom Skogsstyrelsen med en viktig rapport om just detta. Man konstaterar att av 12 uppsatta klimatmål når skogsbruket bara tre. Ett exempel är rotrötan, en annan är barkborreangrepp, som är klimatberoende. Oerhörda pengar går förlorade.
Framtiden kan komma att visa att svensk skogsnäring befinner sig på djupt vatten.
Utredningen duger inte. Den tillfredsställer enbart skogsbrukets fortsatta delvis destruktiva verksamhet och skogsindustrins virkeshunger. Myten om att svenskt skogsbruk är världens bästa är död. LRF, Centern, Skogsägareföreningar, Svenska kyrkan, Sveaskog, skogsbolag och regeringen hävdar att allt är bra och att mer skog ska avverkas och mer ska planteras. Allt åtföljt av halvsanningar på tvärs mot seriös vetenskap, Naturvårdsverket, och internationella experter. Dessvärre kommer troligen inte industrins förespråkare att ändra sitt tunnelseende. Det är mer troligt att marknaden och ett massivt folkligt motstånd, fyra av fem vill se ökat skydd, kommer att tvinga näringen till reträtt. Danske Bank skriver: ”Alla väntar på nedläggningarna i massamarknaden; Det blir en väldigt tuff höst för sågverken; Prisrallyt i skogen ser ut att sakta in.”
Framtiden kan komma att visa att svensk skogsnäring befinner sig på djupt vatten. Det saknas visioner skrev jag tidigare i år och att ”skogsindustrin offrar hänsynslöst vår natur på den kortsiktiga ekonomins altare. En kraftig tillbakagång – mot svenska folkets vilja”. Framtidens skogsbruk behöver inte bara jägmästare, utan kunniga välutbildade människor med vidsyn och mod att ifrågasätta dagens metoder – allt för att återupprätta Sveriges heder och skapa ett skogsbruk baserat på den nya tidens kunskaper och värderingar.
Peter Lindgren, jägmästare
