Iran är helt avskuret från omvärlden samtidigt som landet skakas av protester. Svensk-iranier väntar spänt på besked från sina anhöriga som de inte får kontakt med.

– Jag kan inte beskriva hur oroliga vi är, hur ledsna vi är, hur förtvivlade vi är, säger Gaby Hosseini i Helsingborg som har sin dotter och andra släktingar i landet.

Svensk-iranier följer oroat utvecklingen i Iran, som sedan början av december skakats av omfattande protester. De senaste dagarna har rapporter kommit om att många människor har dödats, samtidigt som internet och telefoni varit avstängda, enligt den internationella organisationen Netblocks.

– Vi är jätteoroliga. Vi har ju inte hört av våra familjer varken i går eller förrgår, säger Sanna Khadem i Kalmar som har syskon i den iranska huvudstaden.

”Fick ångest”

I onsdags pratade hon senast med sin syster.

– Jag uppmanade henne att gå ut på gatan och jag fick ju lite ångest sen efter det. Men jag vill att alla ska gå ut och visa att de är emot regimen, säger hon.

Sedan dess har det ekat tyst på Whatsapp, Facetime och de vanliga telefonlinorna.

– De svarar inte, och det betyder att det är en helt brutal avstängning med internet, nät, telefon och allt bara för att ingen ska kunna höra av sig. Jag är bara rädd, säger hon.

– Vi bara sitter och tittar på alla kortfilmer som kommer ut på Instagram och Twitter.

Annorlunda känsla

I Helsingborg väntar Gaby Hosseini oroligt på besked från sin dotter och sina bröder i Iran. Eftersom hon är engagerad i frågor kring mänskliga rättigheter är hon försiktig i sina kontakter med anhöriga, för att de inte ska drabbas av repressalier.

– Om de (regimen) vet att de varit i kontakt med oss så kan de om inte avrättas så hamna i fängelse i många år. Det gör att jag är rädd för att ringa, så jag försöker att lämna meddelanden där jag inte säger något om protesterna, utan bara att de ska vara rädda om varandra, säger hon.

Båda tycker att de pågående demonstrationerna skiljer sig från de protestvågor som tidigare sköljt över Iran, och önskar att politiker och medier i Sverige och Västvärlden agerar.

–Den här gången känns det annorlunda. Befolkningen är trött, och alla dessa unga som dödats under de här åren. Det räcker nu, säger Sanna Khadem.