Socialdemokraternas resa från folkhemsparti till storstadsbaserat minoritetsparti har på kort tid blivit en av de mest avgörande förändringarna i svensk politik. Det menar audionomen Morgan Karlsson.
Utvecklingen hänger samman med avindustrialisering, högre utbildningsnivå, omfattande migration och med framväxten av identitetspolitik och politisk islam, vilket har skapat både nya väljargrupper och djupa interna konflikter.
Under 1900-talets guldår byggde Socialdemokraterna sin styrka på en relativt enhetlig industriarbetarklass, fackligt organiserad och nära knuten till LO-kollektivet. När industrijobb försvann, tjänstesektorn växte och utbildningsnivån ökade, splittrades denna bas och partiet tappade sitt gamla majoritetsgrepp.
Samtidigt har Sverige på några decennier gått från ett etniskt homogent land till ett av Europas mest mångkulturella samhällen, där Socialdemokraterna aktivt drivit på genom beslut som 1975 års riksdagsbeslut om ett ”mångkulturellt samhälle”. När klassretoriken tappade kraft började partiet i stället rikta in sig på grupper som uppfattas som särskilt utsatta – utrikes födda, kvinnor, hbtq-personer och religiösa minoriteter – vilket successivt har gjort S till ett tydligare minoritetsparti.
Samtidigt har stödet bland traditionella LO-arbetare minskat kraftigt.
Forskning om valet 2022 visar att S i dag är starkast bland utrikesfödda och särskilt bland muslimska väljare, där partiet ofta samlar runt två tredjedelar av partisympatierna. Samtidigt har stödet bland traditionella LO-arbetare minskat kraftigt, och många av dessa väljare har gått vidare till bland andra Sverigedemokraterna.
Genom Broderskapsrörelsen, senare Socialdemokrater för tro och solidaritet, har partiet under 1990- och 2000-talen knutit nära band till muslimska förbund och föreningar. Kritiker talar om en informell byteshandel där ”muslimvänliga” reformer – som religiösa helgdagar, imamutbildningar och bättre möjligheter till fredagsbön – bytts mot röster och representation.
Exemplet Omar Mustafa – tidigare ordförande för Islamiska förbundet som 2013 valdes in i partistyrelsen, men tvingades avgå efter avslöjanden om att han bjudit in antisemitiska talare – har blivit en symbolfråga i debatten. Även bidrag till studieförbund och föreningar med påstådda kopplingar till Muslimska brödraskapet, som Ibn Rushd och vissa friskolor, har bidragit till misstankar om för nära relationer.
Officiellt tar Socialdemokraterna avstånd från islamistiska rörelser och betonar försvar av demokrati, jämställdhet och individens fri- och rättigheter. På senare år har partiet också drivit krav på att stoppa skattepengar till antidemokratiska aktörer, skärpa bidragskontrollen och stänga konfessionella friskolor som bryter mot demokratiska värderingar.
En färsk fransk statlig rapport om Muslimska brödraskapets inflytande i Europa pekar särskilt ut Sverige och nämner Socialdemokraterna som en aktör med kopplingar till dem, något som svenska terrorforskare tolkar som en varningssignal – i konflikt med svenska grundvärden. Kritiker menar att partiets omsvängning kom sent, efter år av naivitet och underskattade risker med att släppa in islamistiska aktörer nära makten.
I dag står Socialdemokraterna inför ett vägval: fortsätta som storstadsbaserat minoritetsparti eller försöka bygga ett nytt, inkluderande ”folkhem” för 2000-talets Sverige. Hur partiet balanserar relationen till islamiska organisationer, muslimska väljare och den bredare majoritetsbefolkningen kan avgöra svensk politik i många år framöver.
Morgan Karlsson
Legitimerad audionom i Västra Götalandsregionen
