”Koyaanisqatsi” är en dokumentärfilm om en civilisations urspårning. Med hjälp av filmkonstens möjligheter att förvränga tiden och med suggestiv musik tecknas ett drabbande porträtt av vår nuvarande situation.
På hopispråket betyder ”koyaanisqatsi” ungefär ”liv ur balans” eller ”ett livstillstånd som kräver ett annat sätt att leva”. Vi färdas från grottmålningar till naturlandskap till vår civilisation. I filmens prolog ser vi en sprängning som också återkommer i slutet, vilket inger känslan av ett skapelseögonblick. Skaparkraften kan sägas utgöra filmens huvudtema – den visar sig både i naturens vidunderlighet och människans otroliga förmåga att omvandla sin omgivning.
För att föra fram detta tema har hastigheten i filmen förvrängts – ofta till ett drastiskt ökat tempo, men ibland även till långsamhet. Inget autentiskt ljud förekommer, utan allt ljud kommer från kompositören Philip Glass, som är en av de mer namnkunniga minimalisterna i amerikansk musik. Glass musik bygger på repetitioner med små förändringar, som ofta inger känslan av något flytande och cykliskt. Ett grepp som passar ypperligt till de snabba klippen, som såväl visar på det framåtskridande som det upprepande.
