Influerad av de kontinentala sennaturalisterna och symbolisterna göt Ola Hansson nytt liv i den svenska lyriken. I hans dikter och prosa möter vi en människa som vågade vara djupt personlig, en diktare med ett starkt inre liv och skarp iakttagelseförmåga. I år är det 100 år sedan han dog i Büyükdere vid Bosporen i Turkiet.
Ola Hansson föddes den 12 november 1860 på rustgården i Hönsinge, beläget på den skånska slätten mellan Malmö och Ystad. Barndomshemmet och uppväxtmiljön återvände han med stor sensibilitet ofta till i sin poesi och prosa.
Hansson var yngst i en stor syskonskara. Den tio år äldre brodern Nils, som blev folkhögskolerektor, var det syskon som kom att betyda mest för honom. En annan släkting som betydde mycket var den två år yngre sysslingen Hans Larsson (1862–1944), som senare blev essäist, filosof och ledamot av Svenska Akademien. De lärde känna varandra när de båda gick i gymnasiet på Katedralskolan i Lund.