Europa har problem med begreppet religionsfrihet eftersom det har kommit personer från hela världen, men framför allt från islamiska länder som vill slå sig ner i till exempel Sverige men som inte delar vårt sätt att se på religionsfrihet. Vi befinner oss i en situation där skyddandet av flyktingar kan användas för att hota de befolkningar som tar emot dem, skriver Inger Enkvist.

En väsentlig förkunskap för att förstå religionsfriheten är att man inom kristendomen accepterar att man skiljer mellan världslig och andlig makt, det vill säga mellan stat och kyrka. I Bibeln står det att den kristne ska ge Gud vad honom tillkommer och kejsaren vad honom tillkommer. Runt år 1070 genomfördes viktiga reformer inom kyrkan och bland annat skilde man på kyrkolag och statlig eller sekulär lag. Påvar och biskopar styrde kyrkan och kejsare och kungar styrde staterna. Någon sådan utveckling har inte ägt rum i islam.

Religionskrig har varit återkommande i Europas historia. Södra Europa plågades länge av krig mellan islam och kristendom både på Balkan och på Iberiska halvön. 1500- och 1600-talen präglades av religionskrig mellan katoliker och protestanter, det vill säga mellan två varianter av samma religion. Efter trettioåriga kriget 1618-1648 kom man fram till att ett lands invånare skulle rätta sig efter härskarens religion. Det var inte förrän efter upplysningstiden i slutet av 1700-talet som idén med religionsfrihet spreds och sedan fick fäste under 1800- och 1900-talen och kom att omfatta både kristna frikyrkor och judisk bekännelse.