Svårigheterna med att få CCS-investeringar lönsamma har lockat flera olika aktörer att titta mer på CCU, där man försöker använda infångad koldioxid som en komponent i olika produkter. Det har inte gått så bra.
Flera svårlösta problem har upptäckts i försöken att fånga in och sedan slutligen lagra koldioxid (CCS) i berggrunden. De två viktigaste gäller energi och finansiering. Men när den infångade koldioxiden ska användas som råvara vid produktion (CCU) uppstår ännu ett problem: volymen. Epoch Times har tittat på några möjliga produktionsförsök.
Rise, Sveriges forskningsinstitut, har uppmärksammat CCS-teknikens höga kostnader och svårigheterna att få privata aktörer att investera i anläggningar. I dag tar inga privata investerare ansvaret för en majoritet av kostnaderna i en CCS- eller CCU-anläggning. För att en aktör ska gå vidare med sina investeringsplaner krävs cirka 75 procent offentligt kapital. Mot den bakgrunden har Rise inlett ett forskningsprojekt som ska hitta nya sätt att använda den infångade koldioxiden i CCU-processer. Alternativet är att betala för att slutlagra den flytande koldioxiden i berggrunden under havsbotten. Projektet går i korthet ut på att låta koldioxiden reagera med andra ämnen och skapa nya produkter som går att sälja i stor skala på marknaden.










