Bland det värsta jag vet är när människor anser att deras drömmar är andras ansvar. I Stockholm finns journalister och politiker som talar om EU och Sveriges roll i världen, men deras vardag påverkas inte alls av det som de kräver. Istället skickar de krav norrut: att Kirunas invånare ska offra sin miljö, sina resurser och sin livsmiljö – för att storstaden ska kunna glänsa internationellt.
Att utnyttja andras liv för att bevisa sin egen betydelse är bara arrogans. Nu senast var det Expressens ledarsida som krokade arm med Ebba Busch och krävde att Kiruna ska hjälpa EU att minska sitt beroende av Kina. Ledarsidan kräver krafttag av regeringen. Artikeln lyfter fram Kirunas strategiska roll i detta sammanhang – framför allt dess stora fyndigheter av järnmalm och sällsynta jordartsmetaller, som är viktiga för framtida teknik, grön omställning och försvarsindustri. Men det är lätt att tala om Europas räddning från Xi Jinping när man sitter i Stockholm, fjärran från gruvans djupa avgrund och dess enorma påverkan på samhället och människors liv.
Problemet är inte gruvan. Problemet är när personer i Stockholm kräver att andra ska rädda EU, men själva inte tar ansvar för konsekvenserna och inte är beredda att ge något tillbaka. När de samtidigt vill ta bort det kommunala vetot för att besluten ska gå snabbare för “EU:s bästa”, då blir orättvisan strukturell. Men gruvan ligger i Kiruna och det är där som de utvinner de råvaror som världen idag är beroende av. Det är långt från mediastormarna och politiska finter. Kommunen är en av Sveriges fattigaste, trots att deras mark levererar enorma värden till stat, företag och EU. Kiruna får bära bördan: miljökonsekvenser, sociala problem, och ekonomiskt tryck, medan storstadens medelklass fortsätter konsumera, resa, tjäna på industrin och debattera internationell maktbalans. När LKAB satsar på fly-in fly-out-lösningar dräneras kommunen på lokal arbetskraft och skatteintäkter. Kommunen, som skulle kunna investera i skola, vård och infrastruktur, ser i stället sina resurser tunnas ut.
