David Lagercrantz förfärades då han fick höra att Björn Borgs självbiografi skulle skrivas av tennislegendarens hustru Patricia.

”Åh, herregud. Hjälp!”, sade den framgångsrike författaren.

Nu sågar han den nyutkomna biografin ”Hjärtslag”:

”Parodiskt styltig och som en skoluppsats från en annan tid”, säger Lagercrantz i en intervju.

Jag är glad att det blev Patricia som skrev boken.

Ingen hade gjort det bättre.

Alla som känner Björn Borg vet hur oerhört starkt han skyddar sin privata sfär. 

Att han inför någon utanför familjen skulle blotta sig på sättet som han gör i biografin är otänkbart.

Det är just Patricia Borgs närhet till sin man som gör att denne tar steget till att öppna upp.

Han berättar om det svåra drogmissbruk som visar sig ha varit långt värre än ryktena som cirkulerat, de inre demonerna, de två tidigare äktenskapen och trassliga förhållanden.

Vi får läsa om hans känsla att länge ha svikit sonen Robin, om den närmast outhärdliga ensamheten, hans spirituella tro, cancerbeskedet och om den tuffa kampen för att komma tillbaka – inte som tennisspelare utan som en hel människa.

Om den trygga uppväxten med mamma Margareta och pappa Rune och deras betydelse, om det ovärderliga stöd han haft och har av Patricia, kärleken till familjen och tryggheten i den hade Björn Borg kunnat berätta för vem som än skrivit biografin.

Liksom förstås om alla de stora sportsliga framgångarna.

Det allra innersta hade inte kommit fram.

Han var ”Ice-Borg” på banan och kan ge intryck av att vara lika oberörd av det som händer vid sidan av.

Så är det inte.

”Det sitter djupt i mig att utöva en sträng kontroll av mig själv. För trots mitt välkontrollerade yttre råder berg- och dalbana på insidan. Det är mitt sätt att försöka hålla livet i schack”, berättar han i ”Hjärtslag”.

Boken ger alla upprättelse efter den plumpa filmen.

Borgs integritet har alltid varit ett av hans främsta signum. Envisheten är ett annat. Den som kommit på kant med honom har riskerat att få uppleva hans långsinthet. 

De som vunnit Borgs tillit kan vittna om en kul, enkel och chosefri man som aldrig sökt en plats i rampljuset och som fick betala ett högt pris för att stå mitt i det. Under stora delar av den var han jagad av media och av fans. Till skillnad från i dag backades spelarna då inte upp av team med personer som tar hand om allt runt omkring. Borg lade av då han var bara 25 år och har i en tidigare intervju berättat att han säkert skulle ha fortsatt spela om det runt omkring sett annorlunda ut.

Sex år efter att han 1974 i Franska mästerskapet tagit sin första Grand Slam-titel kände Borg att den ständiga uppmärksamheten kring hans person började att ta ut sin rätt.

Hotellrummet var enda stället där han fick vara ifred.

”Hotellrummet var ett fängelse och jag blev utsläppt för att spela matcher”, säger han i boken.

Det ligger nära till hands för alla oss runt omkring att tycka att det låter bortskämt, att han borde ha varit enbart tacksam för att vara beundrad och hyllad.

Men Borg ville inte stå i centrum.

Han kände sig obekväm framför kameran och ännu mer så vid mikrofonen.

Även om mycket av den tidigare blygheten med åren försvunnit är den offentliga miljön med blickarna riktade mot sig fortfarande en utmaning för honom.

Också i mindre sällskap föredrar han att hålla låg profil.

Han behöver få vara för sig själv. Men mår samtidigt inte bra av att vara helt ensam.

”Blir jag för länge ensam med mina tankar sjunker jag lätt ner i svårmod”, säger han i boken.

David Lagercrantz har genom åren blivit så hyllad att han tycks vara förblindad av sin egen förträfflighet.

I en Expressenintervju dömde han på förhand ut Borgs självbiografi enbart på grunden av att den skulle skrivas av den elvafaldige Grand Slam-mästarens hustru;

”Hon kanske har en dold talang, jag känner inte Patricia. Men det är en helt vansinnig konstruktion att låta sin fru skriva sin bok med den lojaliteten. Det måste finnas en sprängkraft med någon som kommer utifrån. Detta är djupt oroande. Du måste få någon som kommer från en annan värld och som kan konfrontera och öppna upp. Det måste vara en krock. Det känns som livsfarliga lojalitetfällor kommer hämma boken”, sade Lagercrantz som skrev biografin ”Jag är Zlatan”.

Den blev en kommersiell succé med drygt 400 000 sålda exemplar redan första månaden och den har getts ut i drygt 20 länder. Förklaringen är förstås att den handlade om Sveriges främsta fotbollsspelare genom tiderna, inte på att den skulle ha varit ett litterärt mästerverk även om Lagercrantz måhända tycker det.

Han kände inte Zlatan innan arbetet med boken började.

Han känner inte Björn Borg.

Det visade sig bland annat annat då Lagercrantz sade att författaren måste komma ”från en annan värld och som kan konfrontera och öppna upp”.

Lycka till hade jag sagt till om han fått uppdraget att skriva Borgs biografi.

Självklart hade Lagercrantz kunnat konfrontera Borg.

Men öppnat upp? Inte en chans!

En självbiografis syfte är inte att skrivglada spökskrivare ska få möjlighet att låta fantasin skina i väg i förhoppningen att boken ska bli nominerad till August-priset.

Biografin ska teckna ett porträtt av personen och det är precis vad ”Hjärtslag” gör. 

Osminkat och rakt upp och ner.

Utsmyckad med fler detaljerade miljöbeskrivningar, eleganta formuleringar och ett sirligt språk skulle ”Hjärtslag” sannolikt landat bättre i den snobbiga finkulturens värld än vad som nu lär bli fallet.

För den som vill lära känna en av världens genom tiderna bästa spelare och 1900-talets främste svenska idrottsutövare alla kategorier är ”Hjärtslag” verkligen att rekommendera.

Boken är faktiskt viktig för att vi ska få en rättvis bild av Borg.

Filmen ”Borg” var en förolämpning mot honom.

Efter förhandsvisningen ställde sig många i lokalen upp och applåderade länge.

Det gjorde mig mycket illa berörd.

Var det så här folk nu skulle tro att Björn Borg var och är?

Han framställdes som en introvert och ångestfylld särling vilket är en grav förvanskning av Borgs person.

Eftersom det inte är en dokumentär hade filmteamet utrymme för den konstnärliga frihet som brukar anföras som försvar mot kritik att fakta förbisetts.

I detta fall sprängdes alla gränser för den konstnärliga friheten.

Att hans självbiografi så här många år efter karriärens slut får mycket stor uppmärksamhet i tidningar, tv och radio är nog det allra bästa beviset på Björn Borgs storhet.

Tränaren Percy Rosberg som haft så stor del i Borgs framgång var knappt en bifigur i filmen. Stellan Skarsgårds gestaltning av Borgs mångårige tränare och parkamrat Lennart ”Labbe” Bergelin speglade verkligheten i någon enstaka scen men var i övrigt att betrakta som ett karaktärsmord.

Glade, charmige, bullrige, spontane och hetlevrade Bergelin blev i filmen till en beräknande figur och hans relation till Borg framställdes felaktigt som främst ansträngd. 

Bergelin hustru Rose Marie blev uppriven av hur hennes bortgångne make framställdes. Under förarbetet med filmen hade hon vid flera tillfällen erbjudit filmteamet att berätta om sin makes personlighet och gärning.

Rose Marie Bergelins tjänster var inte önskvärda.

I ”Hjärtslag” beskriver Borg tränaren Percy Rosberg som en av de då bästa i världen. Bergelin beskrivs som en extrapappa med mycket humor.

Med det tillskrivs Rosberg den betydelse han inte fick i filmen och Borgs beskrivning av Bergelins personlighet och förhållandet till honom säger allt.

Boken ger alla upprättelse efter den plumpa filmen.

Borg beskriver sig i boken som envis, tjurig och långsint. Han vill göra allt på sitt sätt och har svårt att glömma gamla oförrätter. Att den tidigare affärspartnern Lars Skarke och några andra tidigare kollegor inte står högt i kurs hos Borg framgår med all önskvärd tydlighet i biografin.

Borg känner att han blev lurad och utnyttjad i deras gemensamma affärssatsning. Till slut bröt han med dem.

”Det var så skönt att slippa alla de där businessmänniskorna som höll på med sin bullshit”, skriver han.

Vid ett tillfälle hamnade jag i onåd hos Borg som jag känt sedan tidiga tonåren då vi blev klubbkompisar i Salk. Under tiden som tennisreporter på SvD skrev jag vid ett tillfälle en för Björn ofördelaktig artikel om honom och blev under en tid förpassad till ”frysboxen”. Sägas ska att jag förtjänade det efter att ha framställt hans egoism på ett orättvist sätt.

Hans förhållande till media har varierat.

Som ung talang och i början av proffskarriären fick han enbart översvallande rubriker. Efter flytten till Monte Carlo blev han utsatt för en otäck häxjakt, inte bara från media utan också från politikerhåll. Den firade nationalidolen utpekades plötsligt som landsförrädare. Borg fick ta den smäll som Ingemar Stenmark och flera andra svenska idrottsstjärnor slapp då även de flyttade till skatteparadiset.

Det är 51 år sedan Björn Borg tog sin första Grand Slam-titel och 44 år sedan den sista, också den på Roland Garros i Paris.

För den yngre generationen är 69-åringen från Södertälje främst ett mycket populärt kalsongmärke och även om de förknippar hans namn också med tennis har de ingen riktig koll på vad han uppnådde.

Att hans självbiografi så här många år efter karriärens slut får mycket stor uppmärksamhet i tidningar, tv och radio är nog det allra bästa beviset på Björn Borgs storhet.

En bok kan beröra på flera olika sätt.

Den främsta styrkan med ”Hjärtslag” är rättframheten.

Att dyrka upp ”Burken” – smeknamnet som en del fortfarande använder på honom – är ingen smal sak.

Det kräver sin – Patricia.