De senaste åren har ett antal gröna bubblor kommit – och gått igen. Just nu pågår en kraftig ökning av privata investeringar i företag som utlovar el till nätet från fusion inom bara några år. Denna utveckling har likheter med tidigare gröna bubblor. Nu granskar vi fusion i två artiklar.
Vi har sett ett antal gröna bubblor de senaste åren. Etanolbilar gick upp som en sol och ner som en pannkaka några år efter millennieskiftet. Vindkraften har efter massivt politiskt stöd byggts ut till en sådan volym att den nu är kraftigt olönsam, och konkurserna börjar bli radnotiser i tidningarna. Batterier till elbilar banade vägen för den största konkursen sedan Kreugerkraschen på 1930-talet. Stålproduktion med vätgas verkar sjunga på sista versen. Projekt med sådan inriktning avslutas nu på löpande band runt om i världen, med Stegra som det väsentligen enda storskaliga försök som fortfarande pågår. Andra industrisatsningar med vätgas som bärande tema, exempelvis för flygbränsle, har redan dött sotdöden.
Nu ser fusion ut att kunna bli nästa gröna bubbla. Till nyligen har väsentligen all utveckling inom fusion varit en angelägenhet för offentligt finansierade institut. Nu efter 70 års forskning börjar den bilden ändras. Det har varit ett dramatiskt uppsving de senaste åren för privat finansiering av nystartade företag som är inriktade på att bygga fungerande fusionsanläggningar.
