Augustinus (354–430 e.Kr.) påminner – om man får vara lite vanvördig – om en älskare vars älskarinna en dag valde att inte dyka upp. Själva existensen blir till ett frågetecken för den arme övergivne, med både väntan och klagosång som ofrånkomligt resultat. Man ropar ut i luften – och får ingenting till svar. Augustinus i sina ”Bekännelser” – denna klassiker, skriven på 400-talet av vad som anses vara en av kristendomens urfäder – vänder sig i sitt tilltal direkt till Gud med frågor kring allt mellan himmel och jord, och intrycket man lätt får är att det liknar en ledsam monolog. Augustinus frågor besvaras av Augustinus själv, i den mån det ges svar. Samtidigt berättar Augustinus för oss vad Gud måste vara och inte kan vara, och en mer skeptisk läsare frågar sig varifrån Augustinus får sina svar. Det är en mycket filosofisk läsning, för att inte säga abstrakt på ett religiöst tekniskt vis, ett allvarligt, pretentiöst och rätt monotont grubblande, där en stundvis smärtsam längtan efter förlösning växlar med utbrott av glädje över att Gud åtminstone fick bort författaren från syndens väg. Det är förstås en bok av kyrkohistoriskt och kyrkopolitiskt intresse – hur blev Augustinus den auktoritet inom kristenheten som han blev? Frågorna som Augustinus ställer sig är av karaktären: ”Vad gjorde Gud innan han skapade världen?” Pelagius, en annan kristen grubblare, samtida med Augustinus, hade andra svar på liknande frågor och fick ägna en god del av sitt liv åt att försvara sig mot sina kritiker. Det kunde handla om den fria viljan, om hur Bibeln bör tolkas, om vi är födda syndare eller ej, och så vidare. Julianus, en annan tänkare vid denna tid, menade att Augustinus syn på kroppen var främmande för det kristna, då Guds skapelse är en god sak och att Augustinus – i kraft av sitt tidigare enligt egen utsago mycket syndiga liv – fått det kristliga om bakfoten. En annan idé som Augustinus förespråkade var ”predestinationsläran” – att en del av oss är födda syndare, medan andra sedan födseln är utvalda för himmelriket.
   ”Bekännelser” skrevs i Hippo Regius, en på romersk tid kristen stad som låg i nuvarande Algeriet. Där dör Augustinus, år 430. Staden är då belägrad av vandalerna, för att några århundraden senare intas och förstöras av muslimerna.