Sverige talar ofta om likvärdighet i skolan. Men i praktiken har små skolor lagts ner, friskolor motarbetats och elever tvingats in i storskaliga system som skapar oro, stress och otrygghet. Det är en utveckling som går rakt emot skollagens syfte – och som drabbar just de barn som behöver skolan mest.
Genom åren har det ena tokiga beslutet efter det andra drabbat skolan. På 1960-talet var vi ett föredöme i världen. Efter det har beslut efter beslut tagits mot bättre vetande. Lärarnas kompetens och ställning förminskades och de fick rollen som trivselvaktmästare. Det är först i dag, 60 år senare, som flera partier talar om att återupprätta lärarnas ställning, att de ska ha en position i kraft av sitt professionella kunnande. Men lärarutbildningarna har urholkats genom åren och kraven för att komma in på lärarutbildningen har minst sagt reducerats. Problem som diskuterats har varit vem som ska vara huvudman, staten eller kommunen. I dag när många skolor brister i ledarskap och många lärare saknar kompetens, utbildning och redskap för att hålla ordning, skyller alla på digitaliseringen, AI, friskolor och små skolor. Det ligger nära till hands att misstänka att regeringars och Skolverkets strategi inte alls handlar om elevernas bästa. Tvärtom handlar det mest om ekonomi; skolorna kostar pengar oavsett vem som driver dem. Små skolor och skolor i utanförskapsområden är dyrast. Detta faktum har bidragit till att politiska partier har samverkat för att hitta lösningar. Den röda tråden för alla partier har landat i centralisering. Forskningen har hakat på, pedagoger har stått på rad för att tala om att för små skolor inte är bra för eleverna, att det är viktigt med mångfald och många kamrater för ett bra lärande.
En konsekvens av det tänkandet såg vi i Sandviken 2023 då en majoritet av vänsterpolitikerna beslutade att ett 40-tal elever i 10–11-årsåldern skulle flyttas från en liten fungerande skola till kommunens problemskola, Murbergsskolan. Lärarna misslyckades med att lära eleverna svenska som inte ens var huvudspråket på skolan. Politikerna hoppades att barnen från den mindre och bättre fungerande skolan skulle fixa både integration och bättre språkkunskaper för över 600 elever.
