Hur vi flyttar vår blick kan ge ledtrådar om diagnoser som adhd, autism och depression. Nu hoppas forskare på att verktyget ska kunna underlätta vid utredning.
Att använda människors ögonrörelser som ett verktyg för att snabbare ställa psykiatriska diagnoser kan bli verklighet i framtiden. Forskare vid Uppsala universitet har i en pilotstudie sett att metoden ger en bra träffsäkerhet.
– Till skillnad från svaren i ett frågeformulär kan man inte påverka hur pupillerna rör sig. Ögonrörelser skulle kunna bli ett mer objektivt mått som en del i att ställa diagnos, säger Pär Nyström, docent i psykologi vid Uppsala universitet som forskar på metoden.
Olika mönster
I en första pilotstudie har 178 deltagare över 18 år undersökts för hur deras pupiller reagerar och hur ögonen rör sig där de tittar på olika filmsekvenser på en skärm. Det som deltagarna fick titta på innehöll bland annat bilder av ett kryss mot enfärgad bakgrund och sekvenser där människor gör saker. Varje session tog omkring 15 minuter.
Bland deltagarna fanns personer med och utan diagnoserna autism, adhd, ångest eller depression. När ögonrörelserna jämfördes visade det sig att olika diagnoser följde olika mönster. För autism var träffsäkerheten omkring 90 procent och för adhd 83 procent.
Än så länge har forskningsresultaten inte publicerats i någon vetenskaplig tidskrift, men det hoppas Pär Nyström att de ska göra framöver. En patentansökan som ska underlätta koppla ihop forskning med praktisk samhällsnytta är redan gjord.
– Förhoppningsvis kan detta bli ett verktyg att använda framför allt för att underlätta diagnosbeslut bland vuxna som inte har en tydlig diagnos med omfattande problem. De som har stora svårigheter är det oftare lättare att ställa diagnos på.
Snabbare rörelser
Hur skiljer sig då ögonrörelserna och pupillerna hos dem med autism eller adhd från dem utan diagnos? Kortfattat kan man säga att de är mer varierande hos dem med diagnoserna. Troligen beror det på en dysreglering i det autonoma nervsystemet, det som vi inte styr med vår vilja.
– Vi har allt fler personer som utreds för autism och adhd och i och med det blir det svårare för klinikerna att veta vilka som faktiskt ska ha en diagnos eller inte. Ögonrörelser och pupillmätningar skulle kunna bli en pusselbit, säger Pär Nyström.
