Stora delar av debatten om elförsörjningen baseras på olika teoretiska modeller vilka försöker att beskriva verkligheten. Vad man ofta – rent av oftast – missar i debatten är hur osäkra sådana modeller är. Det är inte ovanligt att resultat presenteras som tvärsäkra, trots att modellen innehåller grava förenklingar.
”Om verkligheten inte stämmer överens med kartan är det kartan som gäller.” Denna militära instruktion har ofta förlöjligats, men då har den lyfts ur sitt sammanhang. När man tränar ett hypotetiskt krigsförlopp delar man ut kartor till de soldater som ska testa sina förmågor. På kartorna anges var fienden har sina posteringar och vilka delar av infrastrukturen som går att använda i scenariot. Om kartan anger att en bro är sprängd får man inte använda den under övningen, trots att den faktiskt finns och fungerar i verkliga livet. Att spränga bort bron för att göra övningen mer realistisk bedöms vara en onödig utgift.
Det är betydligt mer bekymmersamt när samhällsplanering baseras på kartor med bristande förankring i verkligheten. En vanligt förekommande sjukdom av denna karaktär är när man använt matematiska modeller för att beskriva verkligheten, och sedan dragit för stora växlar på resultaten.
