Vad händer när Skatteverket fattar felaktiga beslut som ingen överklagar? Då försvinner alla säkerhetsnät. I dag sitter Håkan och Elke Nesser i fängelse för brott de inte begått. Det här är inte bara ett enskilt fall, utan en berättelse om myndighetsmakt utan kontroll och en rättssäkerhet som brister. Det skriver författaren och tidigare auktoriserade revisorn Helena Adrian.

Sommaren 2024 läste jag hovrättens dom över Håkan och Elke Nesser. De dömdes för grovt skattebrott till vardera 18 månaders fängelse. När jag läste domen stelnade jag till. Skatteverket hade gjort fundamentala fel i sitt beslut om likvidationsbeskattning, en feltolkning av 44 kap. 7 § inkomstskattelagen. Fel som ingen annan verkade se. I dag sitter makarna Nesser fortfarande i fängelse. För brott de inte har begått.

Det här är inte en historia om en känd författare. Det är en historia om myndighetsmakt utan kontroll. Om vad som händer när Skatteverket fattar felaktiga beslut – och ingen stoppar dem. Skatteverket är en av Sveriges mäktigaste myndigheter. De kan frysa bankkonton, besluta om utmätning, kräva in pengar med tvång. För många är det den myndighet man fruktar mest.

Men vem kontrollerar Skatteverket?

Svaret borde vara: domstolarna, genom överklaganden. Men i praktiken? Ingen. Det finns visserligen ett avgörande från Högsta domstolen, NJA 2016 s. 891, som fastställer att en allmän domstol självständigt ska ta ställning till frågan om skattskyldighet. Men det görs inte. Kanske av den enkla orsaken att den allmänna domstolen inte har skattekompetens?

Skatteverkets beslut om likvidationsbeskattning av Nessers bolag överklagades aldrig. Detta kan ha flera orsaker, som att man litade på Skatteverket och på rådgivarnas bedömning. Men konsekvensen blev fatal: När ett beslut inte överklagas vinner det laga kraft. Det blir juridisk ”sanning” – oavsett om det är rätt eller fel. I detta fall blev Skatteverkets felaktiga beslut grunden för brottsmisstanke. Åklagaren byggde sitt åtal på det. Allmän domstol, utan kompetens i skattefrågor, utgick från att Skatteverket gjort rätt. Försvarets advokater såg inte felet – eller förstod inte dess betydelse. Resultatet? Fängelse för brott som aldrig begåtts.

Att ha rätt och att få rätt är inte samma sak. Det borde det vara. I en rättsstat borde det vara det.

Utan att jag blivit ombedd och utan uppdrag begärde jag ut 1 701 sidor förundersökningsmaterial. Granskade allt. Såg felen tydligt: Skatteverket hade utgått från fel datum för ”träder i likvidation” enligt 44 kap. 7 § inkomstskattelagen. De hade använt registreringsdatum i stället för faktiskt beslutsdatum – ett misstag (?) som fick enorma konsekvenser.

Jag kontaktade Skatteverket. Påpekade felen. Hänvisade till 38 § förvaltningslagen som säger att myndigheter ska rätta uppenbart felaktiga beslut. Men, nej. Varför? För att det inte finns någon etablerad process för hur sådana påpekanden ska hanteras. Dessutom finns ingen oberoende intern kvalitetskontroll på Skatteverket. Om ingen klagar fungerar systemet perfekt – eller?

Jag blev till slut juridiskt ombud för makarna Nesser. Ansökte om resning i kammarrätten. Avslag. Ansökte om resning i Högsta domstolen med stöd av ett juridiskt yttrande från professor Mats Tjernberg som bekräftade att Skatteverkets beslut var felaktigt. Avslag. Högsta förvaltningsdomstolen har fortfarande ärendet till prövning. Men två människor sitter i fängelse medan vi väntar.

Varför rättas inte felet? Resning är ett extraordinärt rättsmedel med höga trösklar. Det är avsett för fall där det finns behov av rättslig vägledning eller då uppenbara rättegångsfel begåtts. Men vad gör man när problemet inte är processen utan ett underliggande sakfel som aldrig prövades – för att det aldrig överklagades?

Högsta förvaltningsdomstolen har fortfarande ärendet till prövning. Men väntan är lång, och konsekvenserna är här och nu. Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd i runt 1 procent av de mål som kommer in, och på domstolens webbsida framgår: ”Ett beslut om att Högsta förvaltningsdomstolen inte meddelar prövningstillstånd ska inte tolkas som att Högsta förvaltningsdomstolen, eller de justitieråd som undertecknar avgörandet, instämmer i underinstansernas bedömning.”

Jag skriver inte detta för att driva opinion i ett specifikt mål. Det oroande är inte enskilda felsteg; sådana finns i alla komplexa system. Det oroande är avsaknaden av fungerande självkontroll. Jag skriver för att lyfta en systemfråga: Vad händer när myndigheter gör fel och ingen överklagar?

Jag har skrivit en bok om mina upplevelser av systemet, ”Det ingen såg – Kampen för en författares frihet”, som kommer ut i mars. Jag har skickat artiklar och pressmeddelanden till medierna. Ingen – vare sig lokalt eller nationellt – hör av sig. Jag tror att jag vet varför. Medierna har redan skrivit sina rubriker: ”känd författare”, ”många miljoner”, ”skattefusk”. Att nu vända och säga ”Vi hade fel” är svårt. Det kan uppfattas som att erkänna att man varit en del av problemet.

Det är inte heller tillräckligt synd om en välbeställd författare. Det hade varit annorlunda om det var en ensamstående trebarnsmamma vars barn omhändertagits under fängelsetiden. Men detta? Inga smaskiga rubriker.

Men det är fel ändå. Två välfungerande personer som gjort allt rätt, men haft dåliga ombud i en domstol som utgick från att Skatteverket inte kan ha fel, döms felaktigt till långa fängelsestraff. Och ingen bryr sig.

Tror du att Håkan och Elke Nesser är unika? Tror du att detta bara händer kända människor som tar hem pengar från utlandet? Tänk om. Varje dag fattar Skatteverket beslut som påverkar vanliga medborgare. Beslut om inkomstskatt, moms, arbetsgivaravgifter, F-skatt, rotavdrag. De flesta överklagas inte, och om det blir fel blir det den skattskyldiges börda. Felaktig skatt betalas. Verksamheter läggs ned. Människor ger upp. Och i värsta fall – som i Nesser-fallet – blir det åtal.

Här följer tre förslag för stärkt rättssäkerhet. För det första: obligatorisk intern kvalitetskontroll. Skatteverket, och andra myndigheter, bör ha rutiner för intern kvalitetskontroll, oberoende systematisk granskning av att besluten är korrekta, kanske framför allt när de inte överklagas och medför stora konsekvenser. Revisorer genomgår sedan lång tid tillbaka regelbundna kvalitetskontroller i syfte att säkerställa kvalitet, yrkesetik och oberoende. Här finns kunskap att hämta.

För det andra: tydligare tillämpning av 38 § förvaltningslagen och förbättrad kommunikation. När någon påtalar ett uppenbart fel i ett myndighetsbeslut ska det finnas en tydlig process för hur detta hanteras – även efter att beslutet vunnit laga kraft. Det finns ingen naturlig kommunikationsväg mellan oss som samhällsmedborgare och myndigheten. Det finns skattekontor och skatteupplysning, men de erbjuder sällan verklig dialog kring kompetens, ansvar eller AI-genererade svar. Och det framgår inte ens att svaret jag får från Cecilia på Skatteverket är ett AI-svar.

Till sist: offentlig kvalitetsredovisning. Skatteverket ska årligen publicera statistik över sina egna fel – precis som hälso- och sjukvården redovisar vårdskador. En sådan redovisning skulle kunna innehålla antalet beslut som ändrats efter intern kvalitetskontroll. Transparens skapar ansvar. Om en handläggare vet att felen blir offentliga ökar noggrannheten. Om chefer vet att deras enhets felfrekvens publiceras höjs kvaliteten.

Det här handlar inte om Håkan Nesser. Det handlar om dig, om varje medborgare som någon gång kommer i kontakt med Skatteverket. När myndigheter kan göra fel utan konsekvenser, när ingen kontrollerar dem, när systemet skyddar deras beslut i stället för medborgaren – då är ingen säker. Du kan göra allt rätt och ändå hamna i fängelse. För att Skatteverket sade så. Och ingen ifrågasatte dem.

Att ha rätt och att få rätt är inte samma sak. Det borde det vara. I en rättsstat borde det vara det. Jag har gjort vad jag kan som samhällsmedborgare och ombud. Nu väntar vi på Högsta förvaltningsdomstolens beslut. Men oavsett utgången i detta specifika fall kvarstår frågan: Hur många andra beslut innehåller fel som ingen ser – för att ingen ifrågasätter?

Och vem skyddar oss då?

Helena Adrian
Författare, tidigare auktoriserad revisor och ombud för makarna Nesser, Göteborg