Sverige kan inte längre nöja sig med försiktiga markeringar mot Iran. En regim som förtrycker sitt folk och samtidigt utövar påverkan i andra länder kräver skarpare motåtgärder. För att värna säkerhet, rättsstat och oppositionella i exil måste politiken skärpas. Det skriver Jimmie Åkesson (SD), partiledare, och Aron Emilsson (SD), ordförande i utrikesutskottet.
Kriget rasar i Mellanöstern och den iranska regimen fortsätter att förtrycka sitt eget folk. Kvinnor, studenter och oppositionella möts av fängelse, våld och dödsdomar när de kräver grundläggande fri- och rättigheter. Samtidigt utgör regimen inte bara ett hot mot sina egna medborgare, utan också mot omvärlden. Genom stöd till väpnade grupper i regionen, attacker mot andra stater och ett kärntekniskt program som väcker djup oro är Iran ett betydande säkerhetshot.
Sverige bör därför inta en tydlig hållning och skärpa tonen mot en repressiv teokrati som inte är som vilken stat som helst.
Internationell rätt är en av de viktigaste grunderna för det globala samarbetet, men den får inte tolkas så snävt att den i praktiken skyddar regimer som systematiskt våldför sig på sina medborgares rättigheter och tar deras liv. Folkrätten måste också vägas mot humanitära principer och mot ansvaret att reagera när människor utsätts för grova övergrepp. När en stat förtrycker sin egen befolkning – och samtidigt bidrar till regional och global instabilitet – får juridiska gråzoner inte bli en ursäkt för passivitet.
Sverige är och måste vara tydligt med att den islamistiska regimen måste falla, men vi måste även kraftigt begränsa den iranska statens närvaro i vårt land. Den diplomatiska representationen bör reduceras till ett minimum som enbart upprätthåller nödvändiga kontakter. Erfarenheter och rapporter visar att iranska diplomatiska och religiösa miljöer bedriver regimpropaganda, underrättelseverksamhet och påverkan mot oppositionella i exil. Därtill använder den iranska regimen gängkriminella som proxykrigare på svenskt territorium.
Det iranska säkerhetshotet i Sverige behöver också kartläggas.
Verksamheter som sprider regimtrogen propaganda eller försöker kontrollera diasporan måste granskas noga. Religionsfriheten är en grundläggande rättighet, men den kan inte användas som skydd för politisk påverkan eller hot från en auktoritär stat. Därför bör Imam Ali-moskén stängas och säkerhetshotande individer utvisas.
Det iranska säkerhetshotet i Sverige behöver också kartläggas systematiskt. Exiliranier ska kunna leva här utan rädsla för övervakning, trakasserier eller hot från ett främmande lands säkerhetsapparat och mjuk makt. Kritisk information får inte hamna i fientliga staters händer.
Sverige bör därför ta tydliga steg: minska den iranska diplomatiska närvaron, motverka regimnära påverkansstrukturer och stärka arbetet mot säkerhetshot kopplade till Irans statliga aktörer.
Samtidigt måste Sverige tydligare stödja Irans demokratiska opposition. Det handlar inte om att avgöra Irans framtid – det är en fråga för det iranska folket. Det handlar om att konsekvent stå upp för demokrati, mänskliga rättigheter och internationell säkerhet.
När människor i Iran riskerar sina liv för frihet bör vi inleda dialog med den legitima oppositionens företrädare, däribland kronprins Reza Pahlavi, samtidigt som vi skruvar åt tumskruvarna mot nuvarande regim genom åtgärder i det internationella samfundet.
Jimmie Åkesson (SD)
Partiledare
Aron Emilsson (SD)
Ordförande i utrikesutskottet
