Förenklat kan moral ses som rådande mellanmänskliga värderingar i ett samhälle. Juridiken är däremot lagens maktspråk. Det säger sig självt att de två i huvudsak bör gå hand i hand. Men människornas värdemässiga tankebanor löper förstås friare, på gott och ont. Moralen anger normalt färdriktningen för rätten. Så är dock inte alltid fallet.
I boken ”The evolution of moral progress. A biocultural theory” (2018) beskriver de amerikanska filosoferna Allen Buchanan och Russell Powell moralens historiska framväxt som ett samspel mellan människans biologiska utveckling och rådande kulturella förhållanden. De menar att utvecklingen är paradoxal. Kort sagt anser de att modern mänsklig moral har blivit mycket mer inkluderande än vad evolutionär biologi kan förklara. Vår samhällsmoral är lika altruistisk mot andra varelser som mot den snäva stammen.
Författarna menar att årtusenden av mänskligt liv har gett upphov till en mer inkluderande moral än vad som syns hos andra arter. Vi har i modern tid alltmer kommit att visa hänsyn mot andra medborgare, inkludera utlänningar samt även skapa system till skydd för andra arter av djur och växter. Denna moral skiljer sig från andra biologiska arters beteenden, och vore antagligen även främmande för våra anfäder långt tillbaka i tiden.
