I schweizaren Peter Bichsels novellsamling ”Barnsliga historier” möter vi originella män som på olika sätt utmanar det etablerade. Naivt, humoristiskt och ja, barnsligt, ställs djupa frågor: Kan vi ändra på språket? Kan vi lita på andrahandsinformation? Eller ens förlita oss på vårt eget minne?
Vissa böcker kommer ständigt i nya upplagor och översättningar, medan andra förblir i sina tidigaste versioner – solblekta står de i ens bokhylla eller går bara att finna på antikvariat. Den svenska översättningen av Peter Bichsels novell- eller sagosamling ”Barnsliga historier” hör till den senare kategorin. Det är passande, eftersom det gemensamma för berättelserna är att de rör sig utanför periferin. Ofta uppmärksammar vi aktuella böcker – men det kan inte vara rätt att en bok som ”Barnsliga historier” inte ska omskrivas bara för att den inte är aktuell. Och är den för övrigt inte aktuell nu, när den i denna stund blir omskriven?
”Barnsliga historier” är ingen barnbok, men den är inte heller någon vuxenbok. Det är likväl en bok, och den består av sju berättelser som alla handlar om originella äldre män som på naiva sätt börjar tvivla på det mest givna och hittar vägar för att finna ro i världen.