Vad händer med Socialdemokraterna? Det har varit ovanligt tyst nu sedan början av juli. Magdalena Andersson har varit helt försvunnen i en och en halv månad. Nu är hon på Demokraternas konvent i Chicago och ska lära sig av Kamala Harris, och den 25 augusti håller hon sitt sommartal i Högbo i Gävle.

Hon behövde säkert semester, men det är ändå ganska ovanligt att partiledaren för Sveriges största parti håller tyst så länge, trots att det har hänt så mycket. Inte ens partisekreteraren Tobias Baudin, som föraktar det mesta med regeringen och särskilt samarbetet med SD, har sagt något. Det är i praktiken Annika Strandhäll som hållit låda på X med traditionsenliga påhopp, och dessutom rörde hon om med förslaget om kortare arbetstid. 

Åtta år med Stefan Löfven som statsminister och partiet invecklat i både decemberöverenskommelse och januariavtal tummade på trovärdigheten. När man väljer makt framför egen politik blir det svårt att komma tillbaka. Det kanske är just därför Socialdemokraterna varit så arga, närmast bittra över valförlusten. Dessutom har de, peppade av SD, infört ett närmast obehagligt samtalsklimat. Hela regeringen har stämplats som högerpopulister och rasister, Ulf Kristersson som oduglig och Liberalerna som små fjantar som säljer sin själ. Det är därför tystnaden har blivit så markant. Inte ens Rickard Jomshof har retat någon i partitoppen.