Det var en sak som slog mig före den hett emotsedda VM-lottningen i Washington DC: hur ser det svenska landslagets schema ut fram till playoff-matchen mot Ukraina i slutet av mars?
Nu för tiden finns det ju wikipediasidor för precis allting. Bland annat för världsförbundets (Fifas) kalender för pågående säsong, där det tydligt framgår vilka datum som är avsatta för landskamper och sammandragningar. Jag blev lite spak när jag upptäckte att det inte finns några sådana dagar eller perioder inplanerade. En fråga per mejl till herrlandslagets chef Stefan Pettersson gav ett svar som bekräftar bilden: ”Tyvärr har vi ingen möjlighet att samla spelarna innan fönstret 23–31 mars.” En renodlad lakonism som inte lämnar något utrymme för vantolkningar. Tolv ord som säger att blågult sitter i klistret. Vi har drygt tre månader fram till den matchen som avgörs den 26 mars. Ukraina är lottat som hemmalag men kommer av kända skäl att spela på neutral plan. Vid svensk seger väntar antingen Polen eller Albanien på hemmaplan fem dagar senare.
Tongångarna inför detta playoff har tidvis påmint om en vaggvisa. ”Slumra på. Först har vi kvalgruppen. Spricker det har vi playoff i kraft av insatsen i Nations League. Det ordnar sig. Går inte att missa. Hängslen och livrem.” Etcetera, etcetera. De sex matcherna gav bara två poäng och en sistaplats efter Schweiz, Kosovo och Slovenien. Insatsen i kvalgruppen sprack alltså rejält, så grundligt att sittande förbundskapten Jon Dahl Tomasson visades på dörren innan det hela var färdigspelat.
