Fyra år med Graham Potter? Ja, varför inte. Det kunde ha varit värre, betydligt värre. Efter en period med Jon Dahl Tomasson, dansken med en stor spelarkarriär bakom sig som dessvärre saknade handlag som tränare, är jag (nästan) beredd att jubla.
Att Potter kan vet vi. Det var ju i Östersund han fann sig själv som tränare. Han kom 2011 till ett ÖFK som nyligen åkt ur tredjeligan. När han efter sju och ett halvt år lättade från Sverige var laget uppe i högsta serien, hade vunnit Svenska cupen och nyligen spelat sextondelsfinal mot Arsenal i Europa League.
Han hade fått möjlighet att leda en förvandling av laget. Vi kan bortse från att klubbens samtidiga förvandling skedde med diskutabla metoder. Potter jobbade långsiktigt och spårade ”under radarn” upp användbara spelare som sedan, med hjälp av hans egna grepp, formades till ett slagkraftigt lag.














