Pedofiler är ett problem. Nyligen fick en riksdagsman från SD lämna sina uppdrag efter anklagelser om barnpornografibrott. Centerpartiet har haft upprepade problem med barnsexbrott, och en högt uppsatt Centerpolitiker dömdes förra året för sexuellt ofredande mot barn. Studier visar att personer med pedofil störning oftare har psykiska problem och biologiska avvikelser. Forskarna fann en överrepresentation av adhd.
Under lång tid har pedofili främst diskuterats i termer av moral, brott och straff. Men under de senaste decennierna har en annan fråga vuxit fram inom forskarvärlden: Vad händer i hjärnan hos en person med pedofil störning, och finns det samband med andra neuropsykiatriska tillstånd? Svaret, visar en växande mängd studier, tycks vara ja. Denna forskning utmanar vår förståelse av vad pedofili egentligen är och hur det uppstår. Sedan 1990-talet har allt fler forskare börjat betrakta pedofili inte enbart som ett beteende eller en moralisk avvikelse, utan även som ett tillstånd med biologiska rötter. Teorin detta bygger på är den så kallade neurodevelopmental theory, vilken innebär att ett sexuellt intresse för barn kan kopplas till störningar i hjärnans tidiga utveckling, under fostertiden eller de första levnadsåren, snarare än till trauman, uppfostran eller medvetna val.
Stöd för den här teorin har samlats in från flera håll. Forskning visar att personer med pedofil störning i genomsnitt även har en tendens att ha något lägre IQ än kontrollgrupper, även om skillnaderna vanligen ligger inom normalintervallet. Forskningen har också sett en ökad förekomst av icke-högerhänthet, kortare kroppslängd och fler så kallade minor physical anomalies – subtila fysiska avvikelser som ses som markörer för störd fosterutveckling. Bland de mest robusta fynden är överrepresentationen av symtom kopplade till adhd och autismspektrumtillstånd (AST). En svensk studie från 2025, genomförd av Roberth Adebahr och Johanna Lätth, fann samband som är svåra att ignorera. Adebahr och Lätth är kliniska psykologer och forskare som samarbetar kring avvikande sexualitet, förövarprevention och behandling. Dessa fynd stämmer väl överens med tidigare forskning från 2021 som visade att personer med pedofil störning hade markant högre psykiatrisk samsjuklighet och strukturella skillnader i hjärnan som hanterar självreflektion och social kognition. Kopplingen till adhd är inte förvånande i ljuset av brottets karaktär. Adhd är förknippat med impulsivitet och ett förändrat belöningssystem, faktorer som i sin tur kopplas till hypersexualitet och vissa sexuella självskadebeteenden. Det betyder inte att adhd orsakar pedofili, långt ifrån, men det kan finnas delade neurobiologiska riskfaktorer som gör att tillstånden tenderar att förekomma tillsammans. Forskningen kräver nyansering. Att det finns ett samband är en sak. Att tolka det korrekt är en annan. Det är avgörande att skilja på korrelation och kausalitet. Den absoluta majoriteten av personer med adhd eller autismspektrumtillstånd utvecklar aldrig pedofila intressen. Och majoriteten av dem med pedofil störning uppfyller inte kriterierna för vare sig adhd eller AST. Det handlar om statistisk överrepresentation av delade neurobiologiska drag – inte om att ett tillstånd leder till ett annat.
