Efter många år av ökande problem med hög skuldsättningsgrad bland unga, främst beroende på ett osunt förhållningssätt till konsumtion och krediter, har regeringen nu satt ner foten mot snabblånemarknadens aktörer.
Konsumentkreditmarknaden har vuxit snabbt under de senaste decennierna och frågan om legitimiteten i de riskfyllda kreditprodukterna, i första hand så kallade snabblån, har lyfts fram allt oftare. Varken problemet eller kritiken mot dessa företeelser är dock någon ny fråga. Diskussionen om snabblånens skadliga upplägg, groteska räntenivåer och deras negativa effekt på många ungas ekonomiska framtid, har tidvis varit intensiv under de senaste 10–15 åren.
Konsumentkreditinstitutens lån utmärker sig i flera avseenden jämfört med bankernas. De har till dominerande del en avsevärt högre ränta än den ränta bankerna har. Deras låntagare utgörs i hög omfattning av unga människor med låga inkomster. Deras låntagare får också i väsentligt högre grad än bankernas låntagare betalningspåminnelser, inkassokrav och skulder hos Kronofogdemyndigheten. Allt detta framgår av den bakgrundsbeskrivning som finns redovisad i regeringens proposition till den nu antagna lagändringen.