Under en regntung silverhimmel en fredagsmorgon i december stiger målaren Anders Ståhl in på konditori Vete-Katten i Stockholm för att berätta för Epoch Times om konstnärskolonin i Grez. Kvällen innan blev han invald i den anrika Konstnärsklubben.
Man har hört om de vilda initieringsriterna i Konstnärsklubben, men Anders Ståhl dyker upp oväntat pigg till mötet: han hör till dem som inte dricker. Han visar fram medaljongen med texten ”Konstnärsklubben har kallat målaren Anders Ståhl till ledamot 4 dec 2025” ingraverad, och historiens vingar slår i Vete-Kattens gröna rum där vi slagit oss ned. Hur och varför han blev vald till ledamot låter han förbli höljt i dunkel, men han säger att det på sätt och vis är kopplat till Grez-sur-Loing.
För ett par veckor sedan kom han hem från sin senaste vistelse i Frankrike där han varit och målat, mitt i kärnan av sina estetiska och konsthistoriska ideal: Grez-sur-Loing söder om Paris, som i slutet av 1800-talet var en blomstrande konstnärskoloni för friluftsmålare. Carl och Karin Larsson, Bruno Liljefors och Karl Nordström var där, Julia Beck, Eva Bonnier och Georg Pauli var där, med flera – många av Sveriges mest kända målare. Sedan dess har den gamla medeltidsstaden sovit vad gäller friluftsmåleri. Den sov så djupt att invånarna blev förvånade när de fann Anders Ståhl på fält med staffli.
