Bakslagen har dragit med sig stora offentliga kostnader, där även svenska pensionsmedel och de nu hårt belånade samhällena i norr har kommit att belastas. Händelseutvecklingen borde vid det här laget mana till allvarlig självrannsakan kring vad som har gått fel – och till att säkerställa att det inte upprepas.

Att historien inte kommer att upprepas framstår dock som långt ifrån självklart. Förra året gick regeringen vidare med statliga kontrakt för investeringar i teknik som fångar in och lagrar koldioxid – så kallad CCS-teknik – vilket i praktiken ska åstadkomma minusutsläpp. Satsningen omfattar omkring 36 miljarder kronor, varav cirka 20 miljarder har tilldelats Stockholm Exergi, som nu bygger en anläggning i Stockholm.

Tekniken har prövats i årtionden utan att på allvar slå igenom – och är fortfarande kontroversiell, inte minst på grund av de omfattande kostnaderna för den infrastruktur som krävs för transport och permanent lagring av koldioxid. Vattenfall avbröt nyligen alla sina satsningar på området med motiveringen att investeringarna inte är ekonomiskt gångbara. CCS är under överskådlig tid helt beroende av statliga subventioner för att över huvud taget bli gångbar. Dessutom krävs att det blir tydligt att utsläpp av koldioxid kommer att vara dyrt i framtiden för att det ska uppstå en global investeringsvilja kring handeln med lagrad koldioxid och utsläppsrättigheter.