Regimen i Teheran möter ett av de största folkliga upproren sedan 1979. Missnöje över repression, ekonomisk misskötsel och ekologisk kris har drivit människor ut på gatorna. Samtidigt är reaktionerna i Europa återhållsamma. Frågan är vad tystnaden säger – om prioriteringar, politiska lojaliteter och västvärldens syn på Irans framtid, liksom om mediernas ansvar i en tid av parallella kriser.

När detta skrivs vet ingen hur befolkningens uppror mot mullorna i Iran kommer att sluta. Det rör sig om ett storskaligt uppror från en befolkning vars frihet har beskurits sedan 1979. Då gjorde kommunister och islamister uppror mot en shah som förbjudit kommunismen, vilken försökte infiltrera Iran. När shahen jagats bort vände sig islamisterna mot kommunisterna och gjorde processen kort med dem. Sedan dess har islamisterna varit envåldshärskare i Iran, och shahens regim framstår för många som en ljus tid i jämförelse. Regimen spred redan från början idén att personer i väst som protesterade mot regimen var islamofober.

För att sammanfatta situationen är den iranska regimen i dag ökänd för godtyckliga arresteringar, misshandel och avrättningar. För bara något år sedan gick kvinnor ut på gatorna och protesterade sedan en ung kvinna mördats på en polisstation för att inte bära islamisk huvudduk på föreskrivet sätt. På senare tid har uppmärksamheten riktats mot regimens misskötsel av landet. Det allvarligaste är att vattentillförseln inte fungerar. Det har getts kontrakt för dammbyggen åt entreprenörer som har utarmat vattentäkter så att till och med huvudstaden Teheran har blivit utan vatten och så att jordbrukets livsmedelsproduktion inte kan upprätthållas. Flera städer, däribland Teheran, sjunker kraftigt för att det har byggts för mycket på instabil grund. Det rör sig om en ekologisk och ekonomisk katastrof av stora mått. Befolkningens vrede ökar eftersom man vet att deras resurser har gått till att sprida regimens ideologi genom stöd till Hizbollah, Hamas och huthierna i Jemen samt till drönare för Rysslands krig mot Ukraina. Inkoms­terna kommer i dag huvudsakligen från den olja som säljs svart till Kina genom en skuggflotta som liknar den Ryssland använder.