George Inness, ofta kallad det amerikanska landskapsmåleriets fader, firar i år 200 år. Influerad av andra målare, men även av tänkare som Emanuel Swedenborg, sökte han i sitt måleri förena det synliga med det osynliga – den reella världen med den gudomliga.
”Det sanna syftet med konst är först och främst att kultivera konstnärens andliga natur”, yttrade den amerikanske målaren George Inness år 1878 i en intervju i tidskriften ”Harper’s New Monthly Magazine”. Trots sitt starka andliga intresse ägnade han mycket möda åt att fördjupa sig i vetenskapliga studier av färg. Han hade också ett matematiskt förhållningssätt till komposition och ansåg att ”poetiska kvaliteter är inget som erhålls genom att undvika sanningar om fakta eller natur”. För Inness, som varken var realist eller impressionist, handlade poesi om att uttrycka en vision av verkligheten.
Ofta räknar man Inness till tonalisterna, men han skiljer sig tydligt från tonalistiska målare som till exempel James McNeill Whistler (1834 –1903). Till skillnad från Whistler, som ville skapa konst enbart för skönhetens egen skull, var Inness övertygad om att det fanns ett samband mellan den konkreta och den andliga världen.
