Storbritanniens högsta domstol fällde nyligen ett tungt avgörande rörande betydelsen av kön i landets lagstiftning. Därmed tog man även del i en sedan länge infekterad filosofisk debatt.
Att definitionen av kön under senare år har uppfattats som alltmer flytande har skapat förvirring i tillämpningen av jämställdhetslagstiftningen. Bör till exempel män som fått sitt kön ändrat i folkbokföringen få tillgång till utrymmen avsedda exklusivt för kvinnor – exempelvis inom idrott, på offentliga toaletter eller i omklädningsrum? Och kan transkvinnor kvoteras in på platser som specifikt är avsedda för kvinnor?
Bland dem som drev på för en bredare tolkning återfanns bland andra den skotska och brittiska staten samt Amnesty. Dessa företrädde synen att kön i rättslig bemärkelse även bör innefatta det myndighetsfastställda könet, och i viss mån även det självidentifierade könet. En enhällig domstol motsatte sig dock detta och slog fast att det kön som avses i jämställdhetslagstiftningen är det biologiska, medfödda könet. Detta utgör ett tydligt klargörande, där man fastslår att termen ”kvinna” inte syftar på en transkvinna. Utfallet firas förstås inte i alla läger, men det kan argumenteras att man med denna dom undvek omfattande kontroverser längre fram – något som det motsatta utfallet sannolikt skulle ha lett till.
