Nu närmar vi oss högsäsongen för orkaner på norra halvklotet. Hela säsongen sträcker sig från 1 juni till 1 december, och den i genomsnitt intensivaste månaden är september. Det här är inga exakta datumgränser, förstås, men inom det halvårslånga fönstret bildas nästan alla dessa kraftfulla oväder. På södra halvklotet är säsongen i stället december till maj. De är dock inte lika vanliga där.
Tekniskt handlar det om tropiska cykloner. Orkan är egentligen termen för den kraftigaste vindstyrkan. När det blåser 33 meter per sekund eller mer, vilket motsvarar 118 kilometer i timmen, råder orkan.
De tropiska cyklonerna är i grunden lågtryck, men de bildas på ett annat sätt än de vardagliga busväder vi är vana vid i Sverige. Våra ”svenska” lågtryck bildas i krocken mellan varma och kalla luftmassor, medan den tropiska varianten uppstår över hav som håller en temperatur på minst 26 grader ner till ungefär 50 meters djup. Är vattnet svalare än så finns det inte tillräckligt mycket ”bränsle” i form av vattenånga. Dessutom måste den så kallade corioliskraften vara tillräckligt stark, en kraft som gör att vinden böjs av och som beror på att jordens rotationshastighet är högre nära ekvatorn än närmare polerna. Vid själva ekvatorn är kraften dock obefintlig, så cyklonerna bildas aldrig där utan oftast cirka fem breddgrader norr eller söder därom.
