Psykisk ohälsa, suicid och beroende skördar varje år tusentals liv. Ändå talas det för lite om betydelsen av mening, hopp och sammanhang, skriver författaren och filosofen Gunnar Björklund, grundare av Center for Existential Health.
Vi accepterar att människor kan dö av konsekvenserna av undernäring. På samma sätt behöver vi undersöka om brist på mening, hopp och sammanhang kan bidra till de processer som leder till suicid, beroende och annan allvarlig psykisk ohälsa.
Existentiell ohälsa är sällan den direkta dödsorsaken, men den kan vara en betydande bakomliggande faktor vid suicid, beroende, social isolering och försämrad psykisk hälsa.
Jag förlorade själv min son Valter, som dog i förtid 2024, endast 24 år gammal. Varje år dör omkring 1 450 människor i suicid och omkring 1 000 i narkotikarelaterade dödsfall. Det innebär att en mindre stad försvinner vart tionde år, samtidigt som hundratusentals anhöriga och vänner drabbas av sorg och lidande.
Antalet barn och unga som söker hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin (Bup) har ökat med 50 procent under de senaste åren. Psykisk ohälsa är i dag den vanligaste orsaken till längre sjukskrivningar och kostar samhället omkring 200 miljarder kronor per år genom sjukskrivningar, produktionsbortfall och vårdkostnader. Detta är inte bara en folkhälsofråga – det påverkar också arbetskraftsutbud, produktivitet, innovationsförmåga och Sveriges långsiktiga konkurrenskraft.
Det borde få oss alla att stanna upp och fråga oss om vi verkligen gör tillräckligt för att förstå de bakomliggande orsakerna.
Internationell forskning visar att upplevd mening i livet är förknippad med lägre risk för depression, suicidtankar och substansmissbruk samt högre psykologisk motståndskraft. Sambanden har beskrivits av forskare som Michael F. Steger och Paul T.P. Wong och återkommer även i WHO:s arbete för livskvalitet och hälsa.
Låt oss därför skilja forskningsfrågan från den ideologiska och politiska debatten.
Forskning om existentiell hälsa är därför varken snömos eller kvacksalveri – den är en angelägen folkhälsofråga. Folkhälsomyndigheten konstaterar i sin slutredovisning att kunskapsläget fortfarande är begränsat och rekommenderar fortsatt forskning, utveckling av mätmetoder och vetenskaplig utvärdering i nära samverkan med forskarsamhället.
Tidigare statsepidemiologen Magnus Gisslén har rätt i att Folkhälsomyndigheten ska arbeta evidensbaserat och att offentliga medel ska användas ansvarsfullt. Just därför bör framväxande forskningsområden granskas vetenskapligt i stället för att avfärdas.
Låt oss därför skilja forskningsfrågan från den ideologiska och politiska debatten. Granska processerna. Finansiera oberoende forskning. Och låt evidensen, inte rubrikerna, avgöra vilken betydelse existentiell hälsa har för människors psykiska motståndskraft och för folkhälsan.
Metoder som syftar till att stärka människors upplevelse av mening, sammanhang och självledarskap bör utvärderas vetenskapligt, inte avfärdas på förhand. Därför har vi bildat ett forskningscenter där kompetens inom medicin, psykologi och filosofi samverkar för att undersöka hur existentiellt välbefinnande kan stärkas och om sådana insatser kan förebygga meningslöshet, ensamhet och psykisk ohälsa.
Det finns inte mer tid att förlora. Inte när det gäller vår psykiska och existentiella hälsa, vår känsla av mening och hur vi faktiskt lever våra liv. Fler unga människor behöver få tillgång till verktyg som kan stärka deras psykiska motståndskraft och rädda liv. Låt oss därför lägga ideologin åt sidan och ge forskningen möjlighet att undersöka om existentiell hälsa kan bidra till att förebygga psykisk ohälsa och rädda liv.
Gunnar Björklund
Författare, filosof, grundare och styrelseordförande, Center for Existential Health
