Euron har länge framställts som nästa naturliga steg för Sverige. Men samtidigt som Europas investeringsunderskott blir allt tydligare väcks frågan om varför euroområdet utvecklats så mycket svagare än USA – och om Islands framgång säger mer om små valutor än svenska eurovänner vill erkänna.
Förr eller senare flyter den alltid upp till ytan, frågan om Sverige bör gå med i euron. Som gammal euroskeptiker finns det en hel del inbyggt motstånd mot en sådan förändring. Jag röstade nej i folkomröstningen 2003 och hade turen att som journalist förutse att eurokrisen skulle bli den naturliga fortsättningen på finanskrisen som hade blommat ut hösten 2008.
Våra grannar Finland gick med redan 1999, och Estland, Lettland och Litauen gick med efter att finanskrisen hade skakat om deras ekonomier, vilket även höll på att dra ner svenska Swedbank i mossan. Nu har också Bulgarien valt att ansluta sig. Är det då inte dags att gå med i klubben?










