Den allmänna motionstiden är riksdagsledamöternas möjlighet att lämna in egna lagförslag till riksdagen. Bland årets motioner finns många intressanta förslag, men de avslås regelmässigt med hjälp av de rutiner som tillämpas.
Men låt oss börja från början. Riksdagsledamöterna har cirka en månad på sig i början av varje riksdagsår, vanligen fram till och med första veckan i oktober, att lämna in förslag till riksdagsbeslut i vilken fråga som helst, förutsatt att riksdagen har beslutanderätt i den aktuella frågan. Det är det man kallar för den allmänna motionstiden. Efter denna period kan en riksdagsledamot bara lämna in förslag till beslut, i form av en följdmotion som rör förslag från regeringen. Sådana motioner får bara innehålla förslag som är relaterade till det aktuella ärendet.
Syftet med den allmänna motionstiden är att upprätthålla skenet av att grundlagen, Riksdagsordningens (RO) portaltext – ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare” – har en stark reell innebörd. Kritiker menar att den fria motionsrätten under den allmänna motionstiden är en chimär och att den i flera avseenden kan liknas vid en kuliss. Det är därför intressant att reda ut vad som händer med de tusentals motioner som riksdagsledamöterna lämnar in under riksdagsårets första månad varje år.
