Det har under året förekommit en obalanserad och onyanserad debatt i det svenska folkhemmet som berör det samiska folkets rätt till land och vatten. Och ytterst således den samiska kulturens överlevnad i tillväxtekonomins Sverige, menar ordförande i Sametingspartiet Vuovdega, Stefan Mikaelsson.
Högsta domstolen konstaterade 1981 att renskötselrätten vilade på civilrättslig grund och tillhör det samiska folket kollektivt. Det fastslogs därför att renskötselrätten vilar på urminnes hävd och är en civilrättslig kollektiv bruksrätt som fick grundlagsskydd i likhet med äganderätten. Detta trots att kraven för urminnes hävd inte ansågs uppfyllda i just det berörda området.
Alltefter denna så kallade Skattefjällsmålets dom gäller för renskötselrätten rennäringslagen 1971:437 och dess första paragraf: ”Rätten enligt första stycket (renskötselrätten) tillkommer den samiska befolkningen och grundas på urminnes hävd.” Uttalandet är principiellt viktigt, då det klargör att samernas kollektiva renskötselrätt vilade på en stabilare grund än bara enkel lagstiftning eller avtal. Vidare anger Rennäringslagen 31 §: ”Sameby eller medlem i sameby får ej upplåta rättighet som ingår i renskötselrätten.”
Riksdagens andra beslut angående ny konstitution från den 24 november 2010 säger bland annat (1 kap, 2 §, sjätte stycket) att ”det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas”. Sju av åtta av riksdagens partier valde att bifalla utskottets förslag och den nya grundlagen fastställdes därmed.
Men blott fyra år senare kunde Riksdagen kontraproduktivt bifalla Konstitutionsutskottet förslag till beslut under KU16 2014/2015 och besluta att avslå motion 2014/15:849 av Mia Sydow Mölleby (V) med flera om att ratificera ILO-169. Sju av riksdagens åtta partier biföll utskottets förslag.
Och ytterligare två år senare valde Riksdagen att upprepa detta och avslå motion 2017/2018:2967 av Jonas Sjöstedt (V) med flera om att ratificera ILO-169, under KU6 2017/2018.
Ett högre valdeltagande i omvalet stärker möjligheterna att föra vår talan
Och där svenskarnas parlamentariska system hade avvisat mänskliga rättighetsinstrument för urfolket samerna, vilka helt nyligen erkänts som folk i en av grundlagarna, där valde den högsta instansen av de allmänna domstolarna i Sverige, Högsta domstolen (HD) att göra det motsatta.
HD avgjorde sålunda ärendet T-853-18 (Girjasmålet) den 23 januari 2020. I domslutet refereras till två MR-instrument, nämligen ILO-169 och FN:s deklaration för rättigheterna för världens urfolk (UNDRIP). Därmed anser uppenbarligen HD att den svenska staten är bundna av dessa MR-instrument utan någon formell process med vare sig ratifikation eller implementering.
Den primära folkrätten verkar för att grundnormer (regler, rättigheter och förpliktelser) i folkrätten inte ska kunna förhandlas bort och från vilka avsteg eller övertramp aldrig ska tillåtas.
Sveriges regering tillsatte Renmarkskommittén (N 2021:02) den 20 maj 2021. I uppdraget ingick bland annat att utreda inom vilka områden av statligt ägd mark som samebyar har rätt till småviltsjakt och fiske baserat på urminnes hävd.
Ledamöter från Sveriges riksdag var väl representerade som ledamöter i kommittén. Däremot fanns inga folkvalda ledamöter från Sametingets plenum med. Valet hade nämligen alldeles nyss ägt rum den 16 maj och valresultatet fastställdes den 27 maj. Sametingets nyvalda ledamöter blev för första gången uppropade vid plenum i Liksjoe – Lycksele den 30 augusti 2021. Däremot fick sametingspartierna nominera sakkunniga till kommittén, precis som vilka samiska NGO:s som helst. En klar försvagning av Sametingets inflytande då Sametingets folkvalda genom detta blev osynliggjorda. Trots detta gick det emellertid inte regeringens väg i kommitténs arbete.
Regeringen meddelade oväntat i ett pressmeddelande den 7 november 2024 följande: ”Regeringen avser avveckla Renmarkskommittén och tillsätta en ny utredning.”
Den statliga huvudföreträdaren för den nyss insomnade Renmarkskommittén deltog i en intervju i svensk public servicemedia den 12 november 2024 och uttalade i denna intervju bland annat följande: ” En möjlig utväg hade varit att säga att är man berörd då har samebyarna den här rätten. Låt oss då fastslå det och låt oss sedan förhandla med samebyarna om att staten ska köpa rådigheten över jakten och fisket på de här områdena. För det är ju så alla andra gör, när man vill förvärva någon annans rätt, då förhandlar någon och betalar för den.”
Uppenbarligen hade Renmarkskommittén haft det som ett av de mest värdefulla önskemålen, att kunna avhända renskötselrätten från det besittande som enskilda samer genom kollektivt utövande tillförsäkrats genom just domen i Skattefjällsmålet. Att ensidigt kunna sälja en rättighet som man inte har vare sig lagfart eller ägarbevis till, utan äger i gemenskap med alla andra samer, borde inte kunna tillåtas. Uppenbarligen ville regeringen ändra denna tingens ordning och göra det med de tveksamma metoder som man tidigare har tillämpat till fulländning i till exempel besluten om Renskötselkonventionen 1972 och Upplåtandet av den fria småviltsjakten 1992.
Den 5 oktober äger omvalet till Sametingets plenum rum, och aldrig tidigare har den signifikanta betydelsen för enskilda samer i just detta stått så klar. En aktiv väljarkår med ett högre röstetal tillförsäkrar möjligheter till samarbete i plenum för en vidmakthållen renskötselrätt, en fortsatt statligt finansierad förvaltning av Sámi Giellagáldu (samisk språkvård över gränserna) och en levande samisk världs- och kulturarvskultur även utanför det gränsbestämda Laponia. Ett högre valdeltagande i omvalet stärker möjligheterna att föra vår talan och rätt att bevaka i den svenska riksdagen.
Stefan Mikaelsson
Ordförande i Sametingspartiet Vuovdega
