”Spelets regler” är en fransk filmklassiker. En farsartad komedi och ett mörkt drama – där intriger hos överklassen och deras tjänstefolk vävs samman. Det är en kraftfull kommentar om människor som har förlorat sitt moraliska fotfäste.
Det var inte ens två månader kvar till inledningen av andra världskriget när ”Spelets regler” hade premiär. Regissören Jean Renoir har beskrivit hur en föraning om att ett världskrig var i annalkande präglade hans film på ett subtilt sätt – att han gjorde en sorts krigsfilm utan krig. Genom en överklassfest skildras människors falskspel, där varje man och kvinna är en potentiell älskare och de av samma kön är ständiga konkurrenter. En svartsynt känsla infinner sig allt eftersom man ser filmen, och Renoir leker med kontrasten mellan en farsens humor och ett dramas allvar.
Filmen inleds med att en pilot, som i sin ensamhet har korsat Atlanten, återvänder till Frankrike och mottas som en hjälte. Piloten, André, känner dock ingen glädje över denna bragd, eftersom hans stora kärlek Christine inte kommer och möter honom. Tack vare sin vän Octave lyckas han bli inbjuden till en fest som Christine håller i. Christine har emellertid gift sig med Robert, men ingen av makarna tar sitt äktenskap på särskilt allvar; mannen har en älskarinna och kvinnan lockas av tanken på att återta relationen med André.
