Elektrifiering har blivit ett honnörsord i politiken i stora delar av världen. Att ersätta fossil energi med el producerad med andra energikällor är ingen dålig idé i sig. Däremot lider de mest omhuldade idéerna om hur detta ska göras i praktiken av en grundläggande svaghet: de binder upp resurser som används ineffektivt, resurser som kunde gjort mer nytta på andra håll.
Ekonomins första lag är att resurser är begränsade. Alltså måste man prioritera – man kan inte få allt. Politikens första lag är att bortse från ekonomins första lag.”
Denna något friserade översättning av en av ekonomihistorikern Thomas Sowells aforismer sammanfattar mycket av det som gått snett med det önsketänkande som omger begreppet ”elektrifiering”. I korthet handlar elektrifiering om att ställa om verksamheter som i dag drivs med fossila energikällor till att i stället få kraft från el som producerats med icke-fossila källor. Icke-fossila källor innebär i praktiken vattenkraft, kärnkraft samt väderberoende kraft från sol och vind.
