Det riktiga Kungahälla – en dold historisk pärla
Arkeologen och doktoranden Kristina Bengtsson. (Foto: Susanne W Lamm, Epoch Times)


Ovanför CityGross på den lilla orten Ytterby utanför Kungälv ligger en historisk pärla som få känner till. I vad som för ett otränat öga ser ut som en knölig skogsbacke ligger ett stort gravfält och en plats där stormän och kungar bott. Det här är en plats som är lika rik på historia och intressant som Birka eller Gamla Uppsala, men i nuläget är det få som hittar hit, något som en av platsens eldsjälar, arkeologen Kristina Bengtsson, gärna vill ändra på.

Gravfältet i Ytterby är det till ytan största man har hittat på västkusten, med en fantastisk historisk kontinuitet: I minst 1 700 år, troligen längre, begravde man folk här. Men det är dessutom platsen för en kungsgård, med direkta kopplingar till legendariska nordiska kungar som Harald Hårfager, Harald Hårdråde och Olav Tryggvasson, han med skeppet Ormen Långe. De nya upptäckterna och utgrävningarna har också väckt internationellt intresse. 

Det finns lämningar på platsen ända från stenåldern, men både boplatser och gravar kan man konstatera åtminstone tillbaka till bronsåldern. Platsen är ett magnifikt historiskt lapptäcke med högar, skeppssättningar och hus, emellanåt i lager på lager. Ett av de allra intressantaste fynden dock en storgård som man grävde ut för några år sedan. Den var säkerligen bara en av många som legat på platsen.

– Allting tyder på att detta var en storgårdsmiljö under väldigt lång tid, definitivt från romersk järnålder, säger Kristina Bengtsson som doktorerar i ämnet. 

Hon har slagit sig ned på ett av de gamla rösena på hällen, bland ljung i full blom, och skådar ut över älvdalen. Här har hon och hennes projekt varit och gjort utgrävningar sedan år 2000.

En storgård hade till uppgift att försörja kungens hela garnison, och ett av kriterierna var en så kallad hallbyggnad där alla religiösa ritualer utfördes i förkristen tid. 

– Vi hittade den stora hallbyggnaden på nedsidan av gravfältet när vi började här. Först inventerade vi om gravfältet, sedan gjorde vi fostfatkarteringar.


En av ändstenarna på en gammal skeppssättning. (Foto: Susanne W Lamm, Epoch Times)

En av ändstenarna på en gammal skeppssättning. (Foto: Susanne W Lamm, Epoch Times)

Fosfater i marken tyder på mänsklig närvaro. Den kommer framförallt från mänsklig urin. Urin från exempelvis en ko avger inga fosfater, berättar Bengtsson. Arkeologerna blev mindre nöjda när de fann de högsta fosfathalterna nedanför hällen, på ett markområde fullt med gamla traktorer, mopeder, brännässlor, gammal järnvägsräls, plaströr och plastsäckar. Men under allt bråte fann de ett väldigt sällsynt område med fast "playasand".

– Så här hittar vi den här stora hallbyggnaden som är cirka 50 meter lång och 10 meter bred. Först skulle vi röja upp. Bara det var ett företag. Det gjorde kommunen till slut efter påtryckningar från länsstyrelsen. De körde bort jag vet inte hur många lastbilar med skräp. 

Med de 50 meter man hittills grävt fram var det en mycket större byggnad än vad någon hade trott. Den härrör från vad vi i Sverige kallar vendeltiden, som varade fram till slutet av 700-talet, vilket innebär att den är från samma period som de halvt mytiska kungarna i Uppsala högar. Från den här tiden finns inga skriftliga källor som kan ge oss namnet på den storman eller kung som bodde i den förmodligen mycket ståtliga hallen.

– De här husen är riktiga skrytbyggnader, förmodligen målade. De har jättefina detaljer, alling tiptop. Det var inte grått och fult, det här skulle verkligen synas.

En annan sak av stort historiskt intresse är att platsen av allt att döma är det vikingatida Kungahälla som omnämns i de isländska sagorna, och som man tidigare placerat på en annan plats i området, i det medeltida Kungahälla. Kristina Bengtsson har dock lyckats visa att den medeltida 1100-talsstaden anlades ett par kilometer från den vikingatida kungsgården Kungahälla.

Den tidigare historieskrivningen byggde på teorier från 1800-talet, men Kristina Bengtsson tyckte att det fanns motsägelsefulla uppgifter i dem. Dokumenten som hon granskade avslöjade att gården "Lilla Kungahälla" låg på en annan plats än vad man tidigare trott.

Bengtssons forskning utgår bland annat från medeltida diplom och den norske biskopen Jens Nilsson från Oslos anteckningar från slutet av 1500-talet, vilka är väldigt exakta. Han var en av de tidiga lutheranska biskoparna i Norge och besökte hela sitt stift tillsammans med en student. De red från socken till socken. Hans student noterar allting mycket noga och skriver ned vad sockenprästerna berättar. 

– Det är väldigt exakt beskrivet: Han kommer ridande från Kareby, rider över Rollsbo, kommer fram till Tunge. Härifrån är det 1,3 kilometer till Kastell ladugård, eller Lilla Kungahälla, skriver han, i sydväst. Sydväst är här. Vi har tre belägg från historiska källor som säger att detta är platsen.

På den här platsen fanns det alltså en kungsgård under de legendariska vikingakungarnas tid, och därefter det lokala klostrets skattelada, innan verksamheten sedermera flyttade närmre det nuvarande Kungälv. 


Platsen där hallbyggnaden grävdes fram är nu övervuxen av örter och gräs. (Foto: Susanne W Lamm)

Platsen där hallbyggnaden grävdes fram är nu övervuxen av örter och gräs. (Foto: Susanne W Lamm)

Varför är då den här platsen inte lika känd, utvecklad och välbesökt som Birka och Gamla Uppsala? En förklaring är att Bohuslän lider lite av att det inte är svenskt under den här tiden, säger Bengtsson. Bohusläns tidigare historia kommer inte med i historieundervisningen i Sverige eftersom det inte var svenskt då, och inte i Norge eftersom man har tappat området till Sverige. 

Jämförelsen med Gamla Uppsala blir belysande: Där låg Sveriges vagga enligt vissa historieskrivningar, och således har den sen lång tid tillbaka kunnat tjäna nationalistiska syften, lyfts fram och exploaterats. Kungahälla, däremot, är en historisk treriksgräns mellan Sverige, Norge och Danmark, och lika stor del av alla tre ländernas historia. På så vis har området hamnat  mellan stolarna i historieundervisningen, som faktiskt än i dag är förvånansvärt präglad av nationalstatstanken.

Om kommunen satsade på den här platsen har den potential att dra historieintresserad turism från hela världen, menar Bengtsson, men från kommunens sida verkar intresset svalt. Planer på ett museum har i stort sett stått still i många år och i nuläget finns inte ens en skylt från vägen, eftersom man inte lyckats komma överens om en parkeringsplats.

Bengtsson tycker att det är trist att man inte verkar förstå vilken tillgång man sitter på, inte bara kulturhistoriskt, utan även ekonomiskt. 

-Turistindustrin är ju det som ökar mest. Nu ska vi ha symposium på stadsmuseet i Göteborg med engelska vikingatida arkeologer. Allihop vet vad Kungahälla är. Alla som läser den tiden läser också de norröna källorna för att få den här personhistoriken. Du skulle få hit ett lass med amerikaner, säger Kristina Bengtsson.