Terroristorganisationen Hamas har förstått vad den gordiska knuten i Mellanöstern består i; det framgår av deras stadgar från 2017, där centrala, signerade politiska beslut avvisas helt. Men tyvärr har både politiska ledare och reportrar, såväl i Israel som i väst, anammat den historierevisionism som Hamas står för, skriver adjunkt Brith Aspenlind.

Johan Brosché, universitetslektor vid Uppsala universitet, hävdar i sin forskning vid Institutet för konfliktforskning att det helt avgörande för att nå ett slut på en konflikt är att gå tillbaka till dess grundorsaker.

Hamas har förstått vad den gordiska knuten består i vad gäller Mellanöstern; det framgår av deras stadgar från 2017. Tyvärr har både politiska ledare och reportrar, såväl i Israel som i väst, anammat den historierevisionism som denna terrororganisation står för.

I paragraf 18 i stadgarna avvisas helt de centrala politiska beslut som signerades i samband med och efter första världskriget.

Andra världskriget kan vi inte förstå utan att sätta oss in i det första. Detsamma gäller Mellanöstern. Bakgrunden till de återkommande konflikterna där är sönderfallet av osmanernas enorma rike, utvidgat under en period på över 400 år från Mindre Asien söder- och österut. Osmanerna ställde sig på tyskarnas sida i första världskriget, och blev därmed förlorare – ett nederlag som fick mer eller mindre förödande konsekvenser. Runt om i världen innebar bland annat förlusten av land till följd av nya gränser och förlorade gods och gårdar att hela livsverk – byggda genom generationers insatser – gick upp i rök. Som exempel förlorade tyskarna 13 procent av sina landområden i Europa. Turkiet och Grekland genomförde en tvångsförflyttning av sina tidigare medborgare: hela 1,3 miljoner blev av med sin mark och sina ägodelar bara i dessa länder, och nya invånare flyttade in. Detta trots att många av grekerna hade bott i områden i Anatolien sedan antiken, och att turkar levt i den grekiska övärlden i hundratals år. De tvingades alla att flytta tillbaka tomhänta.

I paragraf 18 i Hamas stadgar står att vissa dokument och fredsslut – och allt som emanerar från dem – ska anses som noll och intet. Vilka resolutioner och freder menar man? Hamas tar upp de för dem centrala:

• Balfourdeklarationen

• Brittiska mandatet Palestina

• FN:s delningsplan

I Balfourdeklarationen 1917 lovade den brittiska regeringen att verka för upprättandet av ett hemland åt judarna i Palestina. Palestina har aldrig varit ett arabiskt land med gränser, huvudstad, egna lagar eller mynt – landet kallades palestinska Syrien och är och har varit enbart en geografisk enhet. Däremot var det brittiska mandatets gränser gällande enligt internationell rätt, detta trots att de ritats med linjal.

Balfourdeklarationens löfte blev internationellt gällande lag via San Remo-avtalet 1920. Det kan vi påminna oss om under Nobelfesten, där vi badar i blommor just från denna stad. Nationernas förbund inkorporerade avtalet med detta löfte i sina stadgar, och FN övertog dem. Sverige var en av de 41 nationer som skrev under från start. Det har både Margot Wallström och Maria Malmer Stenergard bortsett ifrån.

Dessa deklarationer, resolutioner och i dag gällande lagar samt allt som emanerar ur dessa, ska alltså anses vara utan värde, enligt Hamas. Var i världen i övrigt gör man så med signerade avtal?

Det har både Margot Wallström och Maria Malmer Stenergard bortsett ifrån.

Vilka är skälen till att bortse från löftena? Jo, enligt texten står de i strid med palestiniernas och ummas vilja. Med andra ord: folket och de muslimska lärde gillar inte avtalen, och därför ska de retroaktivt förklaras ogiltiga.

De går dessutom emot det palestinska folkets omistliga mänskliga rättigheter, menar Hamas. De nämner inte innehållet i San Remo-avtalet från 1920 – signerat av segrarna i första världskriget: Storbritannien, Frankrike, Italien och Japan. De flesta känner till Versaillesfreden 1919. Efter denna slöts ett stort antal andra freder som uppföljningar och förtydliganden – med araberna i Kairo 1921, med turkarna i Lausanne 1923, och ett avtal om Palestinamandatet som USA:s president Coolidge signerade 1924.

Enligt lag gäller alltså de gränser som föregående makt hade: I detta fall trädde de brittiska – genom mandatet på uppdrag av Nationernas Förbund 1920 – i kraft två år senare. Det innebär att hela området både väster och öster om Jordanfloden till Mesopotamien, det vill säga till den nuvarande irakiska gränsen, utlovades till judarna som deras hemland. Det skulle inte kunna hyras ut eller styras av andra makter. Ändå gav Churchill bort Transjordanien och agerade därmed även mot avtalet med Frankrike och Ryssland från 1914 om att inte ensamt sluta några avtal. Givetvis hägrade oljan. Han gav bort det som senare blev Jordanien till araberna – judarna förlorade cirka 80 procent. Området skulle vara ”judenrein”. Därefter har de kvarvarande 20 procenten ytterligare delats upp gång efter gång – hela fem gånger efter anfall från de arabiska grannarna. Judarna skulle kastas ut i Medelhavet.

Det finns alltså en lösning på den till synes eviga konflikthärden: Hedra de avtal som signerats både av segrarna och förlorarna efter första världskriget. De 21 arabiska länderna bör läsa om texten i Versaillesfreden och Mellanösterns påföljande avtal. Det gäller även västvärldens ledare. Av vilka skäl ska Mellanöstern ha egna måttstockar?

Iran stöder Hamas, Hizbollah, Huthierna och Islamiska Jihad. Hamas nu dödade ledare, Ismail Haniya, sade på tv-kanalen Al Jazeera någon dag efter massakern på de civila invånarna i de 22 byarna och kibbutzerna den 7 oktober 2023: ”Kampen är viktigare än liv.”

I 46 år har Iran dagligen hotat Israel med utplåning, samtidigt som man skickat raketer. Kan man lita på sådana regimer, som sedan åtta år tillbaka anser signerade avtal vara värda noll och ingenting? Det är en ny typ av historierevisionism. Det är dags för Sverige – som vill vara världens samvete – att hålla sig till avtalen. Det är dags att kräva något – inte bara av Israel, utan av samtliga ledare i Iran och deras underhuggare. Så även av PLO och de grannar som är fientligt sinnade mot Israel. Endast då finns en möjlighet till fredsavtal som håller – med utbildning, företagande, handel, miljövård och välfärd som en självklar följd. Granska till exempel Hamas stadgar och ledarnas tal på arabiska, samt ledarnas rikedomar i mångmiljardklassen. Vad är Netanyahus korruption i jämförelse?

Brith Aspenlind
Fil.kand, teol.kand, leg.gymnasielärare