På Prins Eugens Waldemarsudde visas under våren och sommaren utställningen ”Det blommande – konst och botanik”. Det är en av årets mest omfattande svenska konstutställningar, med fokus på blomman i konst- och kulturhistorien. Utställningen samlar närmare 200 verk från 1500-talet fram till i dag. Vi tittar närmare på prinsens vän, konstnären Richard Bergh, och hans syn på blommor.

Omgivet av park och fjärd andas museet Prins Eugens Waldemarsudde frisk luft på sin lilla kulle. Har man varit där tänker man antagligen på kvalitetsmåleri och blommor när stället förs på tal. Platsen var prins Eugens (1865–1947) livsprojekt, hans allkonstverk där arkitektur, park, konst och trädgård bildar en helhet och gränsen mellan konst och natur upplöses. Prins Eugen var, utöver målare och konstsamlare, passionerat intresserad av trädgårdskonst och växter. I ett brev 1901 skriver han: ”Näst efter konsten tror jag blomster är min största glädje.”

Den formuleringen kan mycket väl ha varit utgångspunkten för museets hela presentation av utställningen. De beskriver den som ett ”identitetsprojekt” för Waldemarsudde, i vilket platsens historiska koppling mellan konst och trädgård lyfts fram. Med klassiska stilleben, friluftsmåleri, skulpturer och vetenskapliga illustrationer visar museet blomman ur konsthistoriska, estetiska, botaniska och existentiella perspektiv. Hela Waldemarsudde används som scenografi, med floristiska installationer som fortsätter ut i parken och in i slottets rum, som en gång var prins Eugens bostad. Utställningen är samtidigt ett porträtt av den tid då Waldemarsudde skapades – förra sekelskiftet var en period då naturen sågs som en väg till förståelse av skönhetens själva väsen.