För första gången på tre decennier har Israel och Libanon haft diplomatiska samtal. Efter påtryckningar från både USA och Iran har en vapenvila trätt i kraft. Det är betydelsefulla, om än inledande steg. Tillsammans börjar de forma en annan bild av Mellanöstern – en där fred inte längre är en omöjlig dröm utan något som växer fram, steg för steg.
Processen har rötter i Abraham-avtalen. Den 7 oktober-massakern bröt av momentumet, men efter freden i Palestina har samarbetet åter tagit fart. Nu riktas blicken mot Iran och de proxygrupper som länge hållit regionen i ett grepp av instabilitet. Målet är att marginalisera dem och bryta våldscykeln.
Som jag skrev i ledaren ”Ödesvalet för Iran och världen” den 15 april står omvärlden just nu vid ett moraliskt och existentiellt vägskäl. Det är inte främst den iranska regimen som avgör riktningen, utan de val som görs utanför Irans gränser. Om USA under Donald Trump lyckas med det han länge uttalat som sitt mål – att stoppa Irans våld och hot – då talar vi om en historisk vändpunkt. Det skulle kunna bli det mest betydelsefulla som hänt i världspolitiken sedan andra världskriget. Ett framgångsrikt tryck på regimen skulle försvaga hela nätverket av väpnade grupper. De som ändå väljer terror skulle möta motstånd från hela regionen, inte bara från Israel.
