Den uråldriga hjälteepiken ”Beowulf” får nytt liv i Gunnar D. Hanssons moderna tolkning. Dikten om kamp, tro och mänskligt mod är lika aktuell i dag som på 500-talet. Litteraturprofessor emeritus Lars Lönnroth läser nyöversättningen – och finner ett verk som speglar vår egen samtid.
Nej tyvärr, den mäktiga urtidsdikten ”Beowulf” kom inte med i Lars Trägårdhs svenska kulturkanon som beställts av regeringen, trots att verkets hjälte ovedersägligen är svensk och dess ursprungstext tillkommen på 500-talets Gotland, om man får tro en aktad Uppsalaprofessor, arkeologen Bo Gräslund. Inte desto mindre har detta poetiska storverk blivit aktuellt på nytt genom Gunnar D. Hanssons hyllade nyöversättning, som utkom i år på förlaget Ekphrasis. Innehållet är också passande för vår tid: det handlar om riken som tyranniseras och hotas av onda makter.
Vad är då ”Beowulf” för ett verk? Det är en spännande, kristet präglad berättelse om hjältestrider mot fasaväckande urtidsmonster, skriven på ålderdomlig fornengelsk vers och bevarad i en enda handskrift från 1000-talet, nu i British Library, London. Ursprungstexten anses ha tillkommit på 700-talet, sannolikt i ett kloster och delvis på grundval av muntlig tradition från nordisk hednatid, men bearbetad i kristen anda. Såväl datering som ursprung är dock osäkra och författaren okänd.













