I sin senaste diktsamling ”Småsystrar och gråbröder” skriver Alva Dahl om människor som lever utan egendom och anseende för att på så vis verka i enlighet med Gud. Hennes dikter rör vid världens skönhet och träffar själens djup.
Med utgångspunkt i den helgonförklarade Franciskus av Assisi (1181–1226) diktar Alva Dahl om mindrebröderna – det vill säga människor som väljer att leva fattigt, kyskt och gudfruktigt. I Bibeln frågar en man Jesus vad som krävs för att han ska få evigt liv, och Jesus svarar att han ska ge bort allt han äger till de fattiga och sedan följa honom. I ”Småsystrar och gråbröder” uttrycks denna tanke med orden ”vi ägde ingenting / och mottog allt”.
Det är en tonsäker poesi som läsaren möter, där mindrebrödernas livskänsla förmedlas med precision. Även om premissen för diktsamlingen är specifik blir orden allmänmänskliga. Hur gör vi egentligen rättvisa åt det korta liv som vi fått? Vad har vi rätt att göra i detta vårt liv, och vad vore en förbrytelse? Vi samlar på oss mycket under ett liv, från materiella ting till anseende och prestige. Asketismen underkänner värdet i sådana ting – det är ett strängt synsätt som kan ge en känsla av vördnad, men även leda till rädsla för att själv utplånas.
